n MM UV HM VITIRNd UCI INtTaga lagter på UTTIKES ort, Ul samma point som Svenska, mellan inrikes hamnar gående betala. Rättighet af alla sådana att lasta i hvad hamn sor helst, utan betungande bevaknings-afgifter. Till uppmuntran af skeppsbyggnad, en norra orternes mes naturliga och lönande, men i senare åren vårdslösade indu strigren, 3 Rrd B:ko premie pr Läst på alla för utländs räkning byggde, eller till utländsk ort försäljande fartyc samt tullfrihet för alla till sådane skepp erfordelige inven tarier samt ämnen dertill, såsom Hampa, Tågvirke, Segel duk, Ankare och Kättingar m. m. under kontroll mot miss bruk. Dessa kunna följakteligen betraktas som Jå neder lag inkomne. Premier på till Stockholm införd ved: Löfträd B:ko Rdr I pr Fanu Barrträd 32 sk. dito af 12 tunnor fen Export premier . pr Murtegel B:ko Rdr I pr 1000 St Takticgel 2 Rdr 16 sk. dit Granit, finhuggen 16 sk. B:ko pr qv. aln huggen yt: d:to grofhuggen 12 sk. dito ditc Harts och Kåda 24 sk. pr Tunna Tillverknings premier på Garfextrakt Bko Rdr 3 per Skeppund. Potaska, kalsinerad 8 sk. p. Lisp Understöd till uppbyggande af koloch kaleinervugnarv efter förenklad metod. Sedan Westeroch Norrbottens invånare uti nya varaktiga industriföretag fått försäkring om ett lika lönande, men mindre af ett hårdt klimat beroende, näringsfang än sädesproduktionen, är det först tid tala om inskränkning i åkerhruk och utvidgad boskapsskötsel. Anda dittills måste man gripa till det mest gifvande, fast ofta osäkra brödet. Jag slutar med den anmärkning, att den hjelp, som beredes en ort genom upplifvande af dess industri, har den stora fördelen, framför hvarje annan undsättning, att sjelf inom kort tid skapa kapitaler till sin betalning och att derigenom, under mångfaldiga former, bereda staten cen riklig ränta. Stockholm den 28 Febr. 1834. AND. NORMARK från Westerbotten och Norra Domsaga. Ibland de mångfaldiga motionerna om skjutningsväsendet torde Riksdagsmannen Anders Danielssons förslag, såsom innefattande en helt förändrad plan för dessa anstalter, förtjena uppmörksamhet. Vi meddela derföre ett utdrag deraf, utelemnande den första afdelningen af motionen, hvari endast det nuvarande skjutsbesvärets tunga skildras: Jag inser visserligen sjelf omöjligheten, att genom ett varde! framkalla i ett ögonblick den anstalt, som skulle göra skjutsens totala upphörande möjligt. Men jag ville antyda det mål, hvartill jag anser man bör bemöda sig att komma, och sedan visa, huru alla nuvarande förhållanden efter hand böra ledas till detta mål. Det är naturligt, att jag i min ringa ställning kan utlofva en felfii organisationsplan. Men jag kan måhända lyckoes att fåsta Riksståndens uppmärksamhet på de rätta grunderna för densamma. I Utskottet bör man förvänta, att desse af erfarne män kunna bittre utvecklas; och man bör då hoppas, att styrelsen en gång skall söka, att med nit och ansvar tillvägabringa en förändring, hvars snåra och ändamålsenliga verkställande nationens väl kräfver. Äfven i rikare och med mindre besvärliga kommunikationer försedda länder har man funnit, att fortskaffningsanstalternas underhållande, icke utan allt för svårt betungande, af de resande allena kunna bekostas, hvilket blott på mycket få och öfverdrifvet befolkade orter kan utöfvas. Men man har insett, att de ganska väl underhöllos af dem, som draga nyttan deraf, då dessa anstalter förenades med brefoch paket-sändningsanstalterna. Jag tycker mig inse det naturliga häri. Resande äro ej ailtid att påräkna. Posterna böra deremot bestämdt afgå och komma. En förening af postväsendet och fortskaffningsanstalterna erbjuder fördelen af de resandes lindrande, och detta är ett vilkor för handelns och industriens befordrande, på samma gång som det bereder möjligheten att bhoppas på skjutsanstalternas efskaffande öfver allt, der postväg finnes: en lycka, som aldrig stode att vinna, om ej begge inrättningarne förenades och med sina vinster på en väg ersalte förlusterna på andra. Jag föreslår således, såsom första hufvudgrunden: att skjutsoch postväsendet i framtiden må förenas. Må man ej invända, att detta är omöjligt, att väglag och andra omständigheter skulle hindra vosternas framkomst med de stora forvagnarne; alt dessa blifva hinderliga äfven under de goda årstiderna m. m. Jag svarar derpå, att de ingalunda blifva det under vanliga förhållanden, ty de böra gå dag och natt; att inrällningarne vid ombytena a RR TA PIP sa Lo oc a I