Aftonbladet – 6 mars 1834, sida 1

i RIKSDAGSUNDERRÄTTELSER. Presteståndets plenum d. 4 Mars 1834. Vid Dokt. Rosens hordiagde motion rörande förändring af der Kongl. förordningen af d. 3 Dec. 1788 angående fattigvården, gjorde Dokt. Grevillius några tillägg, och trodde alt förordningen borde på flera ställen förtydligas, i synnerhet hvad ordet gammal beträffar, så att dervid fästades begreppet om en viss ålder, 40, 50 eller 60 år. Kyrkoherden Bergvall avmärkte häremot, att det finnes Aonstgubbar och Konstgummor, af 30 års ålder, vida skröpligare än de verkligen ålderstigne. Biskop Wallin begärde att uti hufvudstaden ej någon ändries måtte ske i den nuvarande fattigvården. Man hade der utgått ifrån den principen, att i den församling en fattig finnes i den uselhet stadd, att ban behöfver fattigvård, 1 den församling upptages han äfven alt vårdas utan allt afseende på hans förra vistelseort. Prosten Afzelius och ÖOhrnberg anförde exempel, till hvilka svårigheter, orimligheter och obarmhertigheter den gällande förordningen leder. Dokt. Engeströms bordlagde motion, hvilken vi i N:o 51 alltför ofullständigt refererat, omfattade grunderna för upprättandet af en så beskaffad författning angående bränvinsbränningen, hvarigenom på en gång kunde vinnas, att bränvinet erhålles 1 möjligen högsta grad rent, och oskadligt, att det produceras med minsta åtgång af både näringsämnen och bränsle, att det inbringar de största imkomsterna till staten, och att dryckenskapslasten derigenom, långt ifrån att befordras, tvertom hämmas. Ladugårdens underhållande uan bränvinostillverkning ingick alldeles icke bland de hufvudsakliga ändamålen för motionen, utan omnämdes, jemte odlandet af en ren och vigtig säd m. m., blott såsom stående i ett slags sammanhang med de förutnämde, och derföre förtjenande uppmuntran, hvartill premier föreslozos af de ökade inkomster, som påräkvades tillfelia staten genom den projekterade ändringen uti bränvinsstadgan. Denna motion föranledde i dag en bränvinsdiskussion, hvarunder än bränvinsbrännerierra, än de små bränvinspannorna, funno. sina försvarare. För de förra talade Prosten Ästrand, som påstod att brän vinsafgiften: endast borde användas till lindring af jordbrukarens bördor. Allt annat användande vore en orättvisa. Dokt. Elfström talade emot brän.insfabrikerne och Dokt. Heurlin föreslog, alt, sem