allmänt intresse voro: Peter Persons från Örebro län: om obehindrad utförsel af tackjern samt ökad smides-. rättighet, (hvartill vi framdeles torde återkomma.) Insulins: om upphäfvande af 1827 års skiftesstadga. Med anledning af sistnämde förslag uppstod en rätt liflig debatt. De särskilta åsigterna tycktes dock deri komma öfverens, att en och samma skiftesförfattning ingalunda är lämplig för den stora landsträckan mellan Ystad och Haparanda. På eftermiddagen remitterades till Stats-utskottet Kongl. Maj:ts nådiga propositioner och skrifvelser: Om kurhus-afgiftens fortfarande; Om afskrifning af Upsala Akademis resterande skuld till Riksgäldskontoret; Om ytterligare statsanslag för armdens pensionskassa etc. Mot sistnämde proposition uppläste Anders Danielsson ett anförande, som vi i ett kommande blad vilja in extenso meddela. Vidare remitterades Kongl. propositionen angående Genveralsoch Amiralspensiovers uppförande å allmänna indrsgoingsstaten. Med anledning af denna proposition uppläste Johan Jakob Rutberg ett ganska märkligt anförande, i hvilket nästan hela ståndet instämde, och som vi derföre här meddele in extenso: Rutberg: Då detta Hedervärda Stånd i allmänhet instämt i min vän Anders Danielsons yttrande i anledning af Kong!. Maj:ts Nådiga proposiuon om Statsverkets tillstånd och behof, och derigenom tydligt tillkännagi:vit sin öfvertygelse, att nationen icke förmår bära högre Stats-utgifter än dem föregående Ständer beviljat, borde alla vidare anmärkvingar anses öfverflödige vid den ytteriigare tillöknivg 1 dessa utgifter, som åsyftas med Kongl. Maj:ts Nådiga proposition om sex nya pensioner å stat för afskedstagande Generalsoch Amirals-personer, om icke sjelfva ämnets beskaffenhet i min öfvertygelse fordrade några särskilta ändringar. Det är oss bekant, och sjelfva den Kongl. proposit:onen påminner äfven derom, att Kongl. Maj:t vid förra Riksdagen begärde nio pensioner för Generabtetet att uppföras å allmänna indragnings-Staten; men att Rikets Stävder då icke funno tillgångarna medgilva mer än 2:ne sådane. Så beskaffad var Rikets ställning vid en Riksdag, som utmärkte sig till den grad af frikostighet, hvilken vi och hemmavarande nogsamt känna. Och hafva väl bhändelserne under den sedermera förflutna korta tiden gjort oss rikare eller beredt flere tillgångar för att anslå graulikationer till en mängd ötverflödiga Generaler, hvilkas öfverlopps-avtal tillkommit genom organisation af det högre armebefäl, som Regeringen sjelf sedermera funnit onyttigt? Svaret härpå kan icke vara tvifvel underkastadt. Kongl. Maj:ts Nådiga proposition framställer såsom en för armeevs tjenstbarhet lika mwvödvändig, som af billigheten påkallad fordran, att ålderstigne Befälhafvare må, med bibehållen inkomst, kunna lemoa rum för yngre, som genom utmärkta egenskaper förvärfvat förtroendet att dem efterträda, och hos hvilka den verksamhet och drift, som åren neka de förre, ännu är att påräkna. Härvid vågar jag fasta uppmärksamhet på den lyckliga omständighet, att Kongl. Maj:t, i sitt Tal vid R:ksdagens öppnande, mötte Rikets Ständer med hoppet om fredens ostörda bibehållande. Utan att tilltro mig kunna bedöma i hvad mån det nyss anförda motivet, i den Nådiga propositionen, är af förhållandet med vårt nu varande generalitet framkalladt, är jag likväl öfvertygad, att många med mig dela den tanken, att alla dessa befälhafvare äro pog skicklige, för att äfven vid en högre ålder bestrida sine platser, så länge freden räcker, äfven om deras verksamhet under tiden skulle påkallas till ett eller annat öfningsläger. Blir åter krig, så inträffar sannolikt hvad den Nådiga propositionen omnämner, eiler att de ålderstigne och orklöse måste efterträdas af yngre och kraftfullare personer; men dervid torde tillika böra erinras, att då Rikets Ständer, i händelse af krig, skola sammankallas, blifva de ock alltid i tillfälle att hålla de gamla skadeslösa, för det de icke kunna vidare, såsom under fredstiden låtit sig göra, försvara fäderneslandet. Det är i alla fall en känd och bekräftad erfarenhet, att Generaler, som varit det under en lång fred, sällan fortfarit act utöfva denna befattaing under påföljande krig, hvilket innefattar helt olika saker. Rikets Ständer skulle sålunda genom sitt bifall till förslaget, hvilket under freden är obehöfligt, endast ådraga sig en dubbel förbindelse genom den till afventyrs, uppkommande nödvändigheten, att vid krigets inbrytande : särskilt pensionera de Genera