neslandets stora sak, kanska i någon mån vår tilförene bepröfvade tillgifvenhet, mine Bröder! vårt fasta förtroende, hvars kallelse han hörsammat, och i annat än gemensamt väl bjuda vi honom förgälves någon belöning; men skall det en gång förlåtas oss att, för uppfyllandet af hans behof här, hafva påfordrat hans egna tillgångar? Härpå begares Statsutskottets begrundande. I sin mån får detta äfven gälla för ståndens Notar er, och om Kanslister och extra Kanslister har jag åter icke tid att förspilla många ord. Likväl kan jag icke underlåta att härvid hafva erinrat, det jag icke älskar utskottets tillämpning af den gamJa grundsatsen, att tomma hundar Jaga bäst, såsom längesedan vederlagd och förkastad af tiden. Ärao vi icke samlade här för att bereda allmän trefoad och belåtenhet? Och vi skulle, neml i hvad oss kunde ankomma, göra vår närmaste omeifning till representanter af hunger och nöd, hvilket måtte hafva varit Utskottets mening, då det ull utförda belopp föreslagit aflöningarne eller de såkallade förskotten öfver kanslisterna. Inte vill jag förmoda, att det till deras befattningar erfordras just någon duglighet 3 men en slags kondnit, någon såkallad alitliohet tror jag äfven hos dem vara att värdera. Och hura vill man väl vänta, att personer blott af dessa företräden låta sig uppebållas kanske året om i våra göromål för en knapp brödföda och en utsigt, så mycket ovissare som den botas af Statsutskottets bepröfvande, att vid Riksdagens slut få någon aflöning för en möda, som ingen mera mins. Den åberopade 24 TRiksdagsordningen lägger intet binder i vagen att när som belst bestämma hvad kanslipersonaien har att påräkna. Och den uppmuntran må väl skäligen förunnas dessa våra ändå oumbärliga biträden, att de få veta den iön, för hvilken de arbeta, och hvilken jag förmenar, utan fara för öfver drift, kunna utfistas till hvad alltsedan 18:12 varit vanligt, så 1 afseende pir beloppet, som tiden för dess beräknande. Med den besparing, Utskottet för öfriat haft i sigte, är det märkvärdigt, att dess egen Kanslibetjening hugrats med högre förskoiter, än hvad för öfrige Utskotten föreslagits. — Går beräkningen derpå ut, att genom de högre förskotten grundligga slutliga anspråk på en högre aflöning, måste jag bestrida den. Anser Statsutskottet åter sin Kanslipersonal hafva mindre kredit, än deras vederlikar inom stånden och öfriga ntskotten, samt förthy nödgas påkalla en ökad frikostighet på förband 3 så har jag i denna del ingenting emot förslaget, som jag för öfrigt anhåller på ofvan upptagne grunder måtte återremitteras. Nils Insulin. Från Stockholms län.? Många hördes dela Insulins åsigter, — hvilka i flera variationer uttalades frön åtskilliga håll Strindlund anmälde, det han i Utskottet ifrat synnerligen mot obkheten i Landtmarskalkens och Talmännens projekterade arfyode, och hvad kanslibetjeningen beträffar, inser hvar och en hvilket inflytande densammas skicklighet har på ärendernas skyndsamma gång. Han yrkade derföre ifrigt på återremiss, hvilken äfven af Ståndet enhälligt bifölls. Slut från N:o 46 på Hr Nordenankars anföb JR a a