es Å S-skulle O:ienaten förblifva uti ett beständigt neutralitets tillstånd. På dessa preliminära grunder skulle detta fredli-. ga politiska system stödja sig, åter befolka och Ccivilisera en del af jorden, och under tidernas lopp skulle under en gemensam frändskap emellan menniskora-ernre, religionerne, sedevne, industrien och upplysoingen Europa sammemansmälta med Asien. Jag vill ej utbreda mig angående de materiela resultaterne af en dylik politisk organisation. De äro oräkneliga, och förklara sig sjelfva. Ännu mindre vill jag anföra något angående territorial-indelningen och om storleken afde protektorater, som komme att åt hvarje makt anvisas. Detta må blifva kongressers verk, ett resultat af undersökvivgen om olika intressen och af konvenicnsen. Här kunde äfven den politiska jemvigten komma i fråga för de Europeissa makter, hvilka vid delnirgen af dessa protektorater horde mindre gynnas, och här kunde äfven grunderne för Emopas olika slag af natonalitet eel:gt sedernas sympatier och gvrinsornas fordringar närmare bestämmar. Har ett stort och nytligt system en gång vunnit insteg, så verkar det fördelaktigt på alla andra systemer. En politisk sanning föder ouvdvikligt ardra sanningar, en bred och rak väg förer till Ivekliga och oväntade resultater. Dessa äro de iddeer jag velat utså och framlägga för edra rådplägningar. Jag har uti en af de senaste sessionerna för eder talat om de stora och välgörande resultater, en sådan politik skulle medföra för mensklighetens fortsaridande och på den moraliska och religiösa civilisationen. J insen nu, hvilka resultater samma politik skulle hafva för Europa, och hvilken ny omfattarde och laguikmältig väg den skulle öppna för oceidentens rivaliserande natoners ärelystnad, för deras lif, handel, industri och oaflåtliga verksamhet. Sen eder omkring. MM. H. midt under edra undransvärda framsteg suckar och klagar folkmassan; detär något som fattas den, som den blinvdt fordrar af politisen, af kriget, af arbetet, och som J icke kunnen gifva den. Eder tilltagande civilisation, edra mångsidiga kunskaper, eder mer på djupet gående lärdom, eder genom nya passioner väckta verksamhet hafva hos eder uppväckt nya, otaliga behof, hvilka S uti eder närvarande beligenhet ej kunnen tillfredsställa. Edert b-hof är tvåfaldigt: en moral, som garanterar upplysningen. —J arbeten, och skolen fortfarande arbeta derpå, att tillfredsställa folkens första behof; men något annat. är ännu af nöden: en owfattande verkningssfer svarande emot krafterne och den äregirighet, som undervisningen allt mer och mer hos er utvecklar, en närivg för edert oaflåtliga sträfvande, eder törst efter arbete och rikedom; jag menar: Kholonier. Tron J, utt om Rom ej bemäktigat sig verlden, om det ej på det Romerska universum, likasom en allt för fylld bikupa hade utbredt sitt öfsverflöd af kraft och verksamhet; om det cj haft provinser att lemna sina demagoger; om det ej haft några länderier att utdela bland sina veteraner; tron J, att det ej hundrade gånger hade gått under, sönderslitet af sina egna händer, qväfdt af sin egen lifskraft, sitt eget energiska öfverflöd? Detta kände Rom, M. H., och dess instinkt var eröfring. Det nya Europa är detsamma som Rom var. Dess instinkt äv arbete och civilisation; en hög instinkt, lika mycket upphöjd öfver Roms, som vår moral, religion och kärlek är höjd öfver slafveriet, barbariets offentliga ratt. Välan! m. H., måtte Europa förstå sig sjelf! Måtte hon kolonisera Asien och Afrika; målte hon på dessa ödelagda kuster utbreda ötverflödet af sin verksamhet, med sina ädla passioner, sin fortskridande civilisation och religion; måtte hon intränga till dessa öfvergifna regioner, från hvilka en afundsam, sjelfmördande pohtik föralltid ville henne utestänga; och J, M. H., ställen eder i spetsen för detta mensklighetens heliga korståg, uvder det J antagen den idd, hvars frö redan 2or i hela orienten, och af hvilken jag icke har annan ära, ön att först hafva framställt den för eder. Slutehgen, M. H., blott en exrda anmärkning. J hafven betäckt hafvet med edra krigsskepp, J haft ven, som alla Europeiska va torer, underkastat er visitationsrättens förnedring, J hafven uppolfiat nästan alla edra kolonier, dertiil drifne at menskligbetens allsmäktiga instinkt, som ar starkare än alla intressen, och detta för att förhindra handeln med några elzndiga Negrer, hvilka girigheten säljer åt tyranniet. Nu är fråga om att frisöra deo ena bälften af verlden, att för alltid uttorka sjelfva källan till slafveriet.. Kunnen J väl vid denva fråga hysa några betansligheter? Och skulle väl ett dylikt re