gemensamt fädernesland, 1 dag underdänige, 1 morgon upproriske emot de Paschar, hvilka Konstant:nopel skickar till deras plåga, utan ennan besämmelse än att frånrycka dessa folkstammar deras prekära hjelpmedel, och alt utvidga öknarne omkring sig. Odiscipiinerade korpser under namn af armeer kringstryka provinserne, hvilkas invånare taga flykten vid deras annalkande. Sen dessa omkringirrande folkslag, i dag här, i morgon der, på det tyranniet ej må erfara, hvarest de äro att träffa: sen ställen utan odlare, haf utan farkoster, floder utan bryggor, länderier utan ägare, byar af ler och rör, en bufvudstad med träkojor; ruiner och härjningar på ala ställen. Detta är det Ottomaniska riket. Midt ibland dessa ruiner, dessa härjningar, visa sig i hvarje provins några tusende Turkar, detta rikets verklige invånare och herrar, alla koncentrerande sig i städerne, sömnige, modfällde, icke arbetande, Iefvande af det lagliga rof de göra från den kristna arhbetssamma folkklassen. Och detta rike, M. HF, uppväger ensamt heia Europa; dess himmel är mera skön, dess jord mera fruktbar, dess hamnar större och säkrare, dess proågukter dyrbarare och mångfaldigare; det omfattar 60,000 qvadr. mil. Låtom oss nu betrakta dess militära och politiska läge: Walachiet och Moidau erkänna endast till namnet dess suveränitet, och äro i sjelfva verket oafhinzisge under Rysslands garanti. Servien, hvilket utgör tredjedelen af Europeiska Turkiet, har flera gånger upprest sig, och förklarat sin oafhängighet under fursten Miloschs, en förslagen och modig patriots, regering, en man värdig att befiia och civilisera ett folk. Bulgarerne, hvilka med sina stora och talrika byar betacka sidorna af Balkan, en talrik, redlig och arbetsam nation, utsträckande sig ända till trakten af Adrianopel, lemna endast få Turkar tiliträde, och söka att alldeles utdrvifva dem. Macedoniska — bergländerne äro befolkade med Grekiska, Albanesiska och Arnautiska stammar, de fleste äfveniedes kristne, rebelliske vid hvarje gynnande tillfälle, färdige att eröfra denna stormfulla frihet, bvarpå Morea gifvit dem exempel. Morea, Negroponte, hafva fullkomligt frigjort sig under skydd af Europeiska makter. Slätterne emellan Adrianopel och Konstantinopel äro fullkomligt utblottade på innebyggare. AF Arkipelagens ösr äga Engelsmännen besittningen af de 7 Joniska, och de vid kusten belägna äro inbegripne under den Grekiska oafhöngigheten. Candia tillhör Paschan at fgypten. Cypern tillhör ängu Turkarne; men denata besittning, So timmars väg lång och 20. till 25 ämmars väg bred, som helt och hållet är tjenlig till odling, och har tropiska produkter i öfverflöd, närer endast en befolkning af 20, till 30,000 Cvtiska Greker, hvilka stå under några huvdrade urkats berravälde. På denna ö utbryta uppror ghnska ofta, och ingenting annat ån bristande garanti alt bibehålla oafbängigheten bindrar invåtarne utropa den. Rhodus är i samma belägenhet. Stanchis, Mitylene, Chios, alla befolkade af Greker, hafva endast under de mest smärtsamma känslor och vilkorligt återvändt under Portens herravälde, Samos motstår ännu ensam Storherrus flottor. Den hufvuddel af mindre Asien, hvaraf endast kusterne äro bebodde, detta omätliga Caramanien, som fordom omfattade flere konungariken, innehåller nu endast ödemarker. Och likväl finner tan här ännu de största inassor af den Mahomedanska befölkningen. Med undantag af Brussa, Smyrna, Konich och Kiutahia, fyra stora städer, hvarest den Turkiska befolkningen har öfverhanden, står det öfriga under Turkomanernes välde, er vild och nomadiserande folkstam , som betäeker sidorna af Taurus, som derstädes försvarat sig emot Pascharnes tyranni. Män kan göra sig ett begrepp om styrkan af det nationalband, som förenar dessa Sfånder och dessa städer med hufyvudstaden. om jao berättar, att wonder sista kriget tvenne officerare, hvilka på 5o timmars afstånd från Ibrahim Paz scha skickades af denne till Smyrna, förmådde Yenoa stad af 100,000 gälar att erkänna Paschars anktoritet, och att invånarne i Caramanien ej mot honom uppställde en enda soldat. Syrien, denna verldens trädgård, är ännu den skönaste och fruktbaraste delen af Orienten. Nomadiserande AraHer, jordbrukande Araber, Druser, Matualis, Magoniter, Muselmänner och Syriska Greker lefva der öch dela sins emellan landet; Turkarae utsöra knappt en tjugondedel af befolkningen. Städerne Vid kusten Alexandretta, Latakia, Tripoli, Boyrath— me Öna Rn eten eat