Aftonbladet – 22 februari 1834, sida 2

mycket besvär att få reda på knektekontrakterna. Det var väl första gången Talaren hade hört, att dessa voro så otillgängliga; om Hr Gvrefven ville göra honom (Hr Riben) den äran, att stiga upp till honom, så skulle han (Hr Riben) med nöje lemna Grefven alla beböfliga upplysningar derutur, ty han ägde dem allesamman. I anledning deraf att Grefve Horn bade in extenso uppläst Nerikes knektekontrakt, anförde talaren, att, om han kunnat förmoda, det Höglofliga Ridderskapet och Adeln varit roade af denna ockupation på eftermiddagen, så skulle han (Hr Riben) kunnat gå ståndet tillhanda med uppläsningen af en half alns tjock lunta, hvari alla knektekontrakten funnos inbunrdne; men han visste icke, hvartill ev sådan uppläsning tjenade. För öfrigt fastade han sig mycket vid hvad Grefve Horn nämt, angående den fastställda soldatlegan. Han anhöll då, att Grefven jemväl ville erinra sig, huru olika lätt det var att få folk den tiden och nu. På den tiden intogos I armeen vanligtvis äfven löst folk, landstrykare och skälmar, för hvilka rotehållarne ofta voro i fara att mista armar och ben; ty man hade då icke ännu någon sådan inrattuing som den på Långholmen, i hb vilket hela den der sn ygga societelen kunde instängas, utan passagerarne färdades kring lanaet på hvarjehanda äfventyr. Slutligen sökte han ytterligare vederlägga konotraktens för bindande kraft med det skälet, att redan 1693 (om vi ej hörde oratt) en förordning af Konung Karl XI sjelf utkommit, hvarigenom vissa stadganden i dessa kontrakter, utan någon ny öfverenskommelse, ändrades, Grefve Otto Cronhjelm instämde uti samma åsigter som motionären, men befarade, att pågon påföljd vid denna Riksdag icke kunde vinnas åt förslaget; han yrkade derföre såsom ett medel att säkrare, om och långsammare komma till målet, att Rikets Stander vid denna Riksdag endast skulle hos Kongl. Maj:t anhålla om företagande af en noggrann unde rsökning, i hvad mån Botehållarnes nuvarande skyldigheter skilja sig från de ursprungliga knektekontrakterna, samt att resultaterna häraf borde öfverlemnas vill nästkommande Stärder, som då blefve bättre i tillfalle att fatta ett på noggranna sakförhållanden grundadt beslut. En annan diskussion föreföll härefter, öfver StatsUtskottets betänkande rörande representationskostnaden vid Riksdagarna. Utskottet hade uticen punkt föreslagit, att inga andra klubbkostnader, än för hyra, ved, uppassning och prenumeration å tidningar, skulle bestås af staten. Det sistnämda behagade icke Frih. Ludvig Boije, som anhöll att Ridd och Adeln på sin klubb måtte slippa se några avisor. Friherrn förklarade, att han aldrig hade tillhört dem, som jagade efter popularitet hos publicisterne; men om man äntligen skulle hafva tidningen 4 horde man, för att ej vara opartisk, prenumerera på alla som finnas i Sverge. Grefve Cronhjelm genmäåälte vid detta yttrande, att han boppades det Frih. L. Boije icke skulle missnuna andra att läsa avisorna, om han också icke sjelf vore road deraf. Det vore ju ingen som tvingade honom dertill för sin del; men det vore också ieke sagdt, att hans afsmak för detta slags tidsfördrif delades af Ständets öfriga ledamöter. Grefven begärde derföre, att åtminstone de tidningar, som sysselsätta :sig med Riksdagsgöromålen, kunde hållas på klubben. Betänkandet återremitterades slutligen. Efter slutet af dessa diskussioner förekommo motioner af följande ledamöter: Or Johan Löwenström, att avsiningen på R. S:s Bank , samt privatoch bypote ;kbankssediar borde beläggas med någon stämpel-agift. Bror Reinhold Adlerberg, att till lättande af jordbrukarevs tunga af väghållningsskyldigheten, en iämplig vägbållningsafgift borde af resande erläggas för-hvairje mil, hvilken skulle uppbäras af Gas! gifyen och anteckn. s i dagboken. : Per Laserhjelu. Om utvidgad fribet å jerntillverka ningen. Motionären börjar med en inledning, angående nödvändigheten att söka gifva bestånd åt den genom lag beslutade realisationen. Om kursens fleråriga böjd till större eller mindre del bar sin stund nt det tåga jernpriset, och en, till följd af tullsystemets ändring vid 1923 års Biksdag ökad import af lyxartiklar , och man vill förekomma ayvntetsutve wmndring, så ih asimotionärenvs tanka inga andra medel dertill, än exportvärdets ökande och import