Aftonbladet – 22 februari 1834, sida 2

ord:narie rotering underkastad jord, som icke presterar rolering in natura. Eftermiddagens plenum hos RBidderskapet och Adeln d. 20 Febr. Grefve Fersens motion, om indelningsverkets återförande till sin primitiva bestämmelse enligt knektekontrakterna, om hvilken vi förut nämt i bladet, föranledde, då den föredrogs till remiss, en diskussion, hvilken räckte nära trenne timmar. Såsom dess motståndare uppträdde H. Ex. Hr Grefve Brahe, Friherre Sixten Sparre, och fr Cal Wilhelm Riben. Det skulle säkert föga intressera pluraliteten af Läsarnve att utförligt upplaga innehållet af allt hvad talarne särskilt yttrade motionen, helst vi få tillfälle återkomma till ämnet vid redogörelsen för Stats-Utskottets blifvande betänkande; vi inskränka oss således till ett sammandrag af det väsendtligaste. De nyssnämde Talarne emot förslaget uppmanade Grefve v. Fersen att närmare utveckla hvad han egentligen åsyftade med motionens; erinrade om omöjligheten att, utan arimäens försämring ifrån den förträffliga tjenstbarbet den nu innehar, återgå till knektekontrakterna sådana de primitivt befinnas; om de förbindelser som rolehållare i senare tider i deras tanka lagligen åtagit sig; om utkomna författningar, redan i i Karl XI:s tid, hvilka förändrat a brsveke fx oe an a om LO ve von Fer sen upptog alla dessa anmärkningar redigt, ehuru något vidlyftigt, till besvarande. Aan uppläste flera punkter i åtskilliga knektekontrakter, som visade, att rotehållaren för sig, barn och tjenstefolk blifvit för evärdliga tider befriad från all utskrifning emot åtagande af skyldigheten att hålla soldat; att elt visst belopp blifvit genom kontraklerna stipuler :adt, hvarutöfver vid böter och annat ansvar det icke tilläts h varken att gifva eller taga lega, m. m. Emellertid hade tiden häruti medfört stora förändringar, Om nu, enligt de motsatta Talarnes åsigt, kontrakterne icke skulle bestämma rotens och krovans ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, så blefve ju resultatet alt endast skyldigheter ha qvarstodo, men rättigheter na försvunno, utan att någon laglig handling från senare tider kunde uppvisas, som förminskat nonirakternas helgd. Om det då icke vore möjligt och kanske icke n tigt, att återföra indelnvingsverket till det skick denna inrättning hade under Karl XI:s tid, så vore det åtminstone en billig beg säran, alt äfven samhaållets öfriga medborgare deltaga i de utgifter som tvillkommit ulöfver rotehållaraes åtagande. Detta vore egentliga meningen med motionen. För öfrigt nämde Grelven om det besvär det hade kostat honom att förskaffa sig sjelfva kontrakterna, af hvilka några funnos, som hau oaktadt mödosamma forskningar ännu icke kunnat få reda på. Grefve C. F. Horn biträdde och utvecklade närmare de åsigter Grefve v. Fersen yltrat, samt anmärkte, att stalsmakterna i ingalunda kunde aga någon ratt att pålägga en särskilt klass af medbor. gare nåsot sarskilt onus eller förändra öfverenskommelser, hvilka blifvit engång lagda till grund för de ömsesidiga förbindelserna mellan denna klass och statsmakterna. Hr Giefven uppläste äfven ett knektekontrakt, nemligen det för Nerikes regemente, som fritager rotehållaren från all utskiifning och bestämmer en viss lega för soldaten. Han bemställde, om icke i följd bäraf, och efter den stränga ordalydelsen rättvist tillämpad, rotehållaren äfven verkligen ägde ratt att vika frihet från konskriptionen; men då detta vore en sak, som Hr Grefven visst icke önskade, Och som säkert icke numera skulle at rotebållarne ifrågasäåttas, så hemställde ban, om det åtminstone icke vore billigt, itt staten bidrog ge till lättande af de ökade börior, som utöfver kvektekontrakterne tillkommit å ordbrukaien. ! Ar Aiben begärde bärefter ånvo ordet emot de såda sistnämde Talatne. ; Han förklarade. sin försundran att det hace kostat Grefve v. Fersen så