Aftonbladet – 5 februari 1834, sida 1

TER NEO TRA SE ES ERE SO a AN San I detta presidium åt sin vän Martinez, öfvertygad, alt denne med sin blygsamma och ocgennyttiga karakter och sina med hans egna öfverensst lfämmande åsigter icke skulle tillåta, att något föregick inom ministEren, som stridde emot hans tanka. Vi kunna således äfven nu med visshet antaga , att inga I undantag från armnestien härefter skola aga rum , och ingenting mer siå i vägen för de stora politiska karakterernas återkomst, t. ex. Minas. Gallianos, Isturiz m. fl., hvilka Zeas småaktiga ängslighet intill denna dag utestängt från fädernesiandet. Por TUGAL. Den största svårighet, Drottningens Regering har att öfvervinna, är måhända missnöjet bland de främmande trupperna, som klaga öfver so! Idens utcbiifvande och proviantens dåliga beskaffenhet. Vid en exercis hade de Skottska soldaterne satt härskt fläsk på sina bajonetter och kastat sina risportioner på marken, hvarföre ungefär 200 af dem blifvit arresterade. Flottan har likväl temmengen ordentligt utbekommit sin aflöning, och Amiral Napier har förklarat en Engelsman, som tillfrågade honom derom, att han i detta fall hade intet skäl att klaga. Ministrarne hafva emellertid många fiender och beskyllas för, att vara fiendtligt sinnade mot Pärerne. Detta torde likväl vara failet, snarare med D. Pedro än med hans ministrar, och om så vore, kunde de icke så särdeles mycket tadlas derföre, emedan pärerne till en stor del äro män utan både talanger och kunskaper. Det är likväl ministörens förtjenst, att Hertigen af Terceira åter blifvit ställd i spetsen för hären, hos hvilken han åtnjuter mycket anseende. Man bestrider honom icke både tapperhet och lycka, men man anser Saldanha honom ofverlägsen i talang. NORD-ÅMERIKA. Stridigheterne mellan Presidenten och Banken äro ännu ingenting mindre än slutade; tvertom tyckas de snarare antaga en mera politisk karakter, emedan Bankens direktörer förenat sig med unionens fiender (Nullifikatorerne) oeh det aristokratiska partiet (de rika) å ena sidan, emot det demokratiska artiet och dess älskling Presidenten Jackson å den andra. Både Representanthuset och Senaten voro delade emellan dessa partier, och i den sistnämda förehades en ordentlig anklagelse emot Presidenten. Jemväl handelskammaren i NewYork hade beskyllt Presidentens åtgärder mot Banken, för handelns dåliga tillstånd och de flera cessioner som yppat sig. Persien. Prins Abbas Mirzas död hotar att för detta land bli af nästan lika stor vigt som Ferdinand VII:s för Spanien. Efter sista freden med Ryssland hade denne, som förut varit Ryssarnes afsvurne fiende, i hast ändrat tänkesätt, och blifvit deras varmaste vän, sedan de genom en särskilt traktat försökrat honom om tronföljden, — Englands inflytelse måste då vika för Rysslands, hvars seder och krigsdisciplin prinsen, så mycket möjligt var, sökte införa. De öfrige prinsarne, hans bröder, kastade sig nu, af vanlig motståndsanda, på Englands sida, och då Schacken för närvarande hunnit en så hög ålder, att hans slut icke synes kunna vara långt borta, och hans verksamma Hf i alla fall gått tillända, torde en blodig strid om tronföljden, som i Persien är så vanlig, åtminstone vid hvarje Regents död, äfven nu snart utbrista. Vid den rådande spänningen emellan Ryssland och England, och den förmodan man länge hyst, att, i händelse af ett krig mellan båda dessa makter, en Rysk armå i förening med en Persisk, skulle företaga ett anfall på Engelska besittningarne i Ostindien, är Prinsens dödsfall, och de följder det torde medföra, af så mycket större vigt. RENEE RETT TAS TT NNE Kr OSTEN LPA