Aftonbladet – 5 februari 1834, sida 1

Om de personers individualitg, som inträdt i det nya Spanska kabinettet, och sålunda kunna sägas representera dettas nuvarande politiska fysionomi, innehåller ett Fransyskt blad följande: Vasques Figuera var 1817 marinminister. Hans karakter erbjuder ingen särdeles garanti. Gareli, för närvarande ledamot af Regentskapsrådet, var år 1822 Justitie-minister; han är en i hvarje hänseende aktningsvärd embetsman, och hör till det halfliberala Christinos partiet. Martinez de la Rosa, en af de utmärktaste talarne bland Cortes, och icke mindre utmärkt som lärd, är väl känd i Frankrike. Ar 1822 var ban minister för de utrikes ärenderna. Han och Herr Gareli spelte vid nämde tid en betydande roll inom det parti, som önskade en partiel modifikation af den Cadixska konstitutionen, och derföre kallades modificantes eller pasteleros. De störtades genom företaget den 7 Juli 1822, som ursprungligen hade till ändamål en förändring af Cortes-konstitutionen efter sitt sinne, men, genom Ferdinands bakom deras rygg spelade intriger, i sjelfva verket arbetade på ett fullständigt återställande af absolutismen; Hade gardena då segrat, så skulle äfven de icke ha undgått Konungens hämd. Men som de blefvo slagna, så förlorade de äfvensom Markis Amarillas och Morillo, som voro i samråd med dem, nationens förtroende, oeh gåfvo derigenom ett nytt bevis åt den erfarenhetssats, att bildandet af ett moderat parti är omöjligt, så länge sinnena äro i jäsning. Herr Arnolde är en skicklig financier, en afgjord liberal och en ganska redlig man. Som nu jemte dem Herrar Burgos och Zarco del Valle förblifva qvar i ministåren, den förra för inrikes ärenderna, den sednare för krigsdepartementet, så är det tydligt, att man äfven i denna kabinetts-sammansättning ännu icke får söka någon definitif ministere. Men herr Martinez de la Rosas kallande till dess President, gifver likväl den säkra borgen, att Spanien skall erhålla institutioner, som harmoniera med vårt tidehvarfs anda. Man har kanhända icke orättvist anklagat honom för, att äga för liten politisk energi, men hans tillgifvenhet för den representativa styrelseformen är utom allt tvifvel; så, att han torde med skäl kunna anses för den mest frisinnade bland sina nuvarande kolleger. — Som dessutom Hr Gareli, ehuru han tillhör Regentskapsrådet, likväl blifvit inkallad i kabinettet, och derigenom bevisar, att dessa båda slags funktioner icke äro oförenliga, så fråger man med förvåning: hvarföre Markis Amarillas icke äfven inkommit i kabinettet? men svaret derpå är lätt: som Konselj-President skulle: han kanhända icke varit i stånd att bibehålla den nödvändiga inflytelsen på RegentskapsRådet, och derföre föredrog han, att öfverlemna UTRIKES. SPANIEN.