Aftonbladet – 3 februari 1834, sida 3

enskilta uppoffringen, har man. med skäl anmärkt, : att entreen till; densamma för dem, som sjövägen . passera dit öfver de så kallade Lindbergs och Burgmans bryggor, på intet sätt motsvarar beqvämligheten, den: sköna anläggningehs öfriga företräden och tidens rättmätiga anspråk på en värdig form för det som tillhör offentligheten. Om man ej är orätt underrättad, lärer ock fråga varit att leda öfverfarten från Skeppsholmen till viken venster om bomslupstrappan och medelst uppförande af: en lämplig landningsbrygga vid den dervid:liggande, i flere år . alldeles obegagnade platsen, för trafikerande öppna en :kort och jemn gångväg direkte till stora vägen midt för det så kallade Alkärret, men att ägaren af denna tomt, som af Amiralitetsembetet lärer inköpt densamma i afsigt att användas till brädgård, hvilket för granskapet med Kronans galerskjul blifvit honom vägradt, i krafifaf vedergällningsrätten, uppå tillbud af samma auktoritet nekat åter afstå den mot hvad pris som Aelst, att för ifrågavarande ändamål till det allmännas tjenst upplåtas. Skulle detta förhållande vara grundadt, hvilket man saknar anledning betvifla, synes tillfället nu vara gynnande för en annan sakernas ordning, då genom tidernas vexlande; skick samma lokal bland annat kommit under borgenärers förvaltning, hvilka sannolikt hvarken finna wassans eller sitt eget intresse vara dermed förenadt, att låta platsen utan afkastning ligga obegagnad och fridlyst för hvarje spekulation i köpeväg, och man äger alltså skälatt hoppas och förvänta vederbörande auktoritets kraftiga åtgärd till beredande af den önskade förändringen, hvaraf den enskilte hämtar lättnad och behag, det offentliga värdighet och prydnad, men verkställaren ensam ära och tacksambet.