Aftonbladet – 27 januari 1834, sida 3

En i Leipzig utkommande tidning meddelar en förteckning på de arbeten, som endast från Oktober 1832 till Juni förlidet år blifvit förbjudna i Preussen. Bland dessa äro 13 skrifter öfver Polen) Hejnes historia om Tysklands nyaste vitterhet, Rottecks metion om en undersökning af fäderneslandets tillstånd , Leonhardts Don Miguels äfventyr och förbrytelser , m. fl. Under det en faderlig regering sålunda bemödar sig, att hämma det revolutionära ogräsets spridande, måste det vara för henne en hjertfrätande sorg att åse, huru detta ogräs på andra sidan Rhen griper alltmer omkring sig. I Frankrike bafva nemligen från 1817 till 1524 alla dessa fördömliga. och fördömda skrifter, hvilka man ansett som den första Franska revolutionens anledningar och näringsämnen, under styrelsens egna ögon utkommit i millioner exemplar. Af Voltaires samtliga arbeten hafva nemligen på ofvannämde tid utgifvits ej mindre än 1,595,000 band, af Rousseaus 480,500, af dessa författares strödda skrifter 81,000. Helvetius, Diderot, Raynal, N. Lambert, Condorcet, Holbach, Dupuis, Volney, Dest. Tracy, Montesquieu, Marmontel, Freret, Sieyes , Th. Payne, Llorente, Gallois, Gregoire, Pigault le Brun m. fl., ha ytterligare ökat den förstörande lågan i folkets sinnen med tillsammans 575,000 band, så att inalles en massa af 2,735,400 incendiära skrifter på detta sätt kommit i folkets händer. Lägger man härtill de g0,000 tidningar, som dagligen utströ sitt gift öfver Frankrike, oberaknad massan af mindre brochyrer, så må ingen undra att Juli-revolutionens storm bortblåste Bourbonernas tron, och att hvarken legitimitet eller juste-milieu mera vill slå rot i den förderfvade jordmånen.