Aftonbladet – 23 januari 1834, sida 3

London äger för närvarande en Paganini numro: två, en violin-virtuos af så utmärkt förtjenst, att han sjelf funnit sig böra antaga denna henämning.. Det är ev Florentinare till börden, som heter Masoni. Redan för fjorton år sedan har han gjort så: stort upspeende, att Kejsarinnan Leopoldine lät kalla bonom till Rio i Brasilien. Sedan den tiden har han gjort flera märkvärdiga konstresor. Han gick nemligen öfver Peru till Calcutta, och vann der en så odelad beundran, att han måste på flera vagnar låta bortföra de penningar han der hade förtjent. Enligt ett omdöme af en Bengalisk konstdomare uti tidningen Tschauringi Hurkaru skall Ma soni icke vara någon virtuos, utan en Gud ibland menniskorna, och skall kunna gora med sin violin allt hvad han vill. Samme jurnalist, som visar, att det icke är i Europa man träffar de mest cxalterade opinioner i jurnalerna, påstår att han är långt argare än Orpheus, ty denne Kunde få stockar och stenar att dansa; men Masoni skulle, om han ville, genom sin violin kunna locka den girigaste procentare. att låna sig penningar utan: ränta, dess toner skulle beveka den hårdaste qvinsas hjerta till genkärlek ; han har omvändt fritänkare till sirapister och fått de tungsintaste misantroper att skratta. Det Engelska blad som anför detta Indiska omdöme, tillägger för egen del, att han blott i en sak är olik Paganini, nemligen att han med största beredvillighet spelar med på konserter till välgörande ändamäl.