Aftonbladet – 23 januari 1834, sida 1

I MM Mm re Ae ment bland publiken. NV verflödiga; bli de i strid dermed, så upphäfva de reglemeutet. Om tt. ex. Direktören avtagit en Jes till spelniog och arrangerat sig derefter, men Konungen skulle förbinda den, eller engagerat en sujelt, som möjligtvis kunde vara misshaglig för Konungen, eiler tvertom, så blir hans befattning ännu svårare, i flera hänseenden omöjlis att fullgöra. och allt hvad som här är taladt om hans makt, hans prerozsativer och beslatande rätt förvandlas till en irori. Granskom änvuu ytterligare denna fäöreoifna makt. Första departementschefen, den som har den ekonomiska de-: taljen — och att man ställt honom framför den sceniska, utvisar redan hvad begrepp reglementets: författare gjort sig om teatern — är ensam ansvarig för medliens vård, bar uppsigten öiver hela teaterns material, och utan hans medg:fvande kan ingen af teaterns tjenstemän, uom målända sekreteraren, antagas. Allt det, hvarmed teatern skall röra sig, penningar, dekorationer, kläcer m. m., beror sålunda af honom, och första Dirextören kan då i sjelfva verket icke taga något evda steg, som ej denne departementschef tillåter, hvilåen följaktligen i sjelfva verket är den stvrande. Nu år emellertid förhållandet vid er teater, att den får sitt lif och uppehälle af de pjesev som. uppföras och. af sättet huru de gifvas. Den sceniska divektörens befattning är således utom all jemförelse den vigtigaste; ty om han illa sköter den, om han stöter publikens smak, ger stycken, som ej öfverensstämma dermed, eller ger dem illa, om pubiken sålunda blir borta, så får första Departementschefen snart inga medel att. vårda. Men huru skall ban kunna väl fullgöra sitt uppdrag, ora det skulle falla den förste in, att intrigera emot honom, när, han ej har förmanskapet öfver den material, han dagligen behöfver använda, utan denne, och de tjenstemän, som vårda den, subordinera under en chef, som i sjelfva verket har dermed ingenting att göra, sarat han dessutom icke äger något veto i frågan om: pjesers antagande eller förkastande, om sujetters engagerande eller förafskedande, hvuket vore af vida större nödvändighet, än första D-partementschefens reto mot antagandet af maschinist, dekorationsmålare, :magasinsföreståndare m. ms med hvilka. personer denne egentligen har ingenting att göra. Teaterns räkenskaper äro, eller åtminstone borde vara en så högst enkel sak, att hvilsen redlig och; ordentlig sifferkarl som helst kunde sköta dem. Det sceniska deremot, det som utgör teaterns väsende, fordrar helt andra egenskaper, emedan. det: är derpå allt beror. Hvilken uppoch nedvänning af förhållandena att ställa andan och väsendet un-. der siffran? — En liten rolighet är, att den sceniska departementschefen bör vårda elden, men den ekonomiska har vården äfven brandredskapen. Det är. måhanda snillets eld som skall vederbörligen hållasistyr, så att den icke åstadkommer något mouveArt. om teaterns tjenstemän har det felet, att vara aldeles öfverflödig. Det är svårt att veta, hvad begrepp reglementets författare gjort sig om de män, åt hvilka Konungen kan komma att uppdraga styrelsen öfver sin teater, när han ansett sig behöfva föreskrifva dem, att kapellmästaren skulle ha befattning med kapellet, Ballettmästaren med balletten, maschinisten med maschineriet o. s. v. Man kan svårligen sträcka lagstiftningsbegäret längre. Endast den olycklige sufflörn är uteglömd; måtte han icke derföre glömma att han skall — sufflera I Eiler kanske hör han till de öfrige, hvilka skola få sina instruktioner efter pröfning och behof. I detta fall blir han, såsom en ar de behöfligaste, visst icke titan. Nu föreskrifver ock ofvannämde artikel, att dekorationsmålaren skall förfärdiga dekorationerna; men om det så skulle hända, att han ej hinner med alltsammans, och teatern äger en maschinist,. som äfven kan måla en dekoration, hvilket för närvarande verkli-gen är fallet, kan detta icke då af särdeles ynnest tillåtas honom? Författaren torde vid tilifälle i Minerva derom meddela en lagförklaring, liksom har gjort med stadgandet i Art. 3. Om Teaterns sujetter. Här heter det: Att kontrakt afslutas från speiår till spelår, eller från och med ingången af Juli månad det ena året, till och med utgången af Juni månad det and:a. Vihemställa till hvar och en, som är någorlunda hemmastadd i. Svenska språkbruket; om ej häraf kan dragas den slu följd, art kontrakterna endast få uppsöras på ett EL SANTE GAR TT VE