Aftonbladet – 23 januari 1834, sida 1

oo -— Kr — -N I MMM Öm ten nee edeRes ee 2NAPA APULARELN. När . man vill skrifva ett reglemente för en teater, och särdeles för den Kongl. Svenska, tyckes det vara en slags fordran, att man gjorde sig något litet reda för, hvad en teater är, och isyrnerhet huru förhållandet är med den ifrågavarande. En teaterstyrelse har i det fallet någon likhet med en krigshär, att den till en väsendtlig del beror af befälhafvarens duglighet, Arvshan eo man, vuxen sin plats, så uträttar han med sin arm, allt hvad som möjligen dermed kan uträttas, och gör det i desto. högre grad, ju mer man lemnar honom fria händer. Är han åter en sväg och oskicklig man, så skrifver man åt hovom fåfängt de utförligaste instruktioner; han skall icke destomindre förlora bataljerne, förstöra härens både moral och material och bringa nesa och förderf öfver landet. Så äfven med en. Teaterdivektör. Äger han sakkännedom, drift, ordnings-sinne, embetsmannatakt och redbar karakter, jemte sjelfstandighet i omdöme och lyftning i åsigter — ty allt detta fordras verkligen hos honom— så blir teatern väl styrd, om äfven ingen bokstaf är skrifven af ett reglemente; saknar han åter dessa egenskaper, så får han dem ej, om man ock för honom författar folianter af lagar och instruktioner. i Men nu är med vår Kongl. teater det egna förhållande, att den står alldeles ensam i sitt slag, ntan likhet med någon annan i verlden. I Frankrike Tyskland, England, Italien finnas teatrar i hundradetal, och n sujelt, missnöjd med sin ställning, kan söka sig om på annat håll, äftensom en direktör, missnöjd med sujetten eller dess pretentioner, kan ersätta honom genom val från en annan teater. Denna utväg finnes här för ingendera, emedan teaterns lika oklokå som oekonstitutionella monopol gjort sujetterna å ena sidan beroende af direktörns vilja, men å andra sidan äfven gjort denne senare lika beroende af en och annan oumbärlig sujett, som från ingen annäån teater kan ersättas. I Ryssland öch Danmark äro väl äfven teatrarna beroende af Hofvet; men detta beroende har icke, som här, för afsigt en penningebesparing — hvilken, i parentes sagt, likväl alldeles förfelas, och leder till raka motsatsen — utan den dramatiska konstens och litteraturens förkofran, och på båda ställena sörja regenterne för underhållskostnaderna och för de afgaende sujetternas pensionerande. Detta är, som man vet, icke fallet här; teatern har ett bestämdt anslag af Kenungen, och om det, jemte recetten, ej finnes tillräckligt, måste Direktörerne genom negociationer, genom lån, stundom genom egna tillgångar ersatta bristen. Här är således aldrig fråga om hvad en teaterdirektör i astetiskt hänseende uträttar, utan blott om huruvida han förmår uträtta, att teaterns debet och kredit gå ihop, hvaremot det likväl bland publiken finnes en och annan, som tror att skådeplatsen äfven har en högre bestämmelse, än den biott pekuniära. Om det nu händer, att denna åsigt råkar besmitta nåon del af publiken, så måste teaterdirektören, som i följd af dessa financiela förhållanden sålunda i sjelfva verket beror lika mycket af publiken, äfven här göra afseende på konsten, och hans befattning kräfver då i högre grad, än någon annan TeaterDirektörs, förmågan att tänka på egen hand och makten att verka på egen hand: ett reglemente för denna Teater, mer: än för någon annan, behöfver således innehålla några garantier för sujet? ter och författare emot godtycklig behandling, men för öfrigt lemna Direktören så fria händer som möjligt. Det närvarande reglementet har emellertid den olyckan, att innehålla mycket af hvad det cj borde, och sakna hvad det borde innvuehållay att lägga .oförnuftiga band: på en skicklig och valsinnad Direktörs verksamhet, och att lemna en med motsatta egenskaper det vidsträcktaste fält, att förstöra Teatern, att plåga, chikanera: och förtrycka dess personal; att göra den till ett rof för obehag af alla slag hvaremot icke ens den högsta talang eller det noggrannaste uppförande vore i stånd att skydda. Ett ögonkast på reglementet skall. bestyrka hvad vi sagt. Art. 9, om Direktionen, föveskrifverfatt Direktören skall i afseende pa verkets utförning och gång stalla sig till underdånig efterrättelse de bud och föreskrifter, Kongl. Maj:t kan i afseende derå vilja meddela. Dessa föreskrifter borde väl finnas gilna i reglementet, emedan det eljest ar ofullständigt. Bli de i enlighet dermed, så äro de öf I BB I —.m-w-——— —-————-—-—-—— ——NOV——— — oo 0 VN -— Ä::,r—-—