Aftonbladet – 17 januari 1834, sida 2

(Insändt.) ETT ORD I SINOM TID. Landets fäder och vise äro arriverade å costi, och hafva blifvit vederbörligen inpoletterade, hvar och en uti sitt resp. Stånd. Vätkomst-gratulationerna vexlas, på öfligt sätt, con amore. Den patriotiska lågan flammar redan ur fosterländska tobakspipor på ståndsklubbarra, Sveas skyddsande, om icke till en söt lukt, åtminstone till ett behagligt rökoffer. Det felas numera ingenting annat, än Riksdagspredikan i Storkyrkan och ett andäktigt: Jag fattig syndig menniska, uttaladt gemensamt af ministörens och oppositionens dervid närvarande ledamöter, för att med allvar gripa de vigtiga sakerna an. Myntvärde och myntvexling, statsanslag och statslån, kronoutskylder och spöslitning, hypoteks-föreningar och bysättningslag, allt detta och ännu mycket mera, som ej så noga kan specificeras, väntar på en skyndsam och upplyst behandling. Det ligger i sakens natur, att egentliga impulsen skall komma från regeringens sida, och hennes propositioner innefatta sjelfva medelpunkten för en allmän och spänd uppmärksamhet. Styrelsen gjorde onekligen ett steg framåt sista riksdagen, derigenom att Ständerna fingo, vid riksdagens öppnande på rikssalen, emottaga Kongl. Maj:ts Nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof. Deffordrades blott, att