Aftonbladet – 17 januari 1834, sida 2

rm MMMM MMMM BB MI II mL . oo öm oo oa. Dn mrp mm domsaga önska förena sig om en Fullmäktig, Elektorerne skola på samma dag och ställe sammanträda. i Ändring i 68 4. Riksdags-ordningen, åsyftande förlängd revisionstid för R. St. Revisorer af StatsBankooch -Riksgäldsverken, på sätt, att Revisionen skulle börja den 15 Aug., och kunna räcka i 4 månader: en förändring som erfarenheten lärer visat vara nödvändig, och hufvudsakligast vällad af en siffergranskning, som äfven åligger revisorerne, hvilka grundlagen ämnat att med RB. St:s rätt efterse nämde vigtiga inrättningars tillstånd, styrelse och förvaltning, men hvilket hufvudändamål, nu, hvad statsverket angår, förlorat sitt väsendtligaste värde, genom den, efter nya iustruktionen flerårigt eftersatte gransknings-rätten. — Läsaren har bland förestående grundlagsförändringar säkert med förvåning saknat allt förslag till upphäfvande af dea största brist som finnes i våra grundlagar, nemligen Indragningsmakten. Så förhåller det sig också olyckligtvis. Man minnes väl, huru detta år 1812, på ett revolutionärt sätt tillkomna, tillägg i tryckfrihetsiagen under diskussionerna genomdrefs medelst förespeglingen af de vådor, hvarmed den allmänna politiska skakningen 1 Europa under Napoleons krig hotade, och huru ömt och högtidligt dåvarande Hofkansleren, nn. Vv. Utrikes StatsMinistern Hans Exellens, Grefve af Wetterstedt förklarade sin öfvertygelse, att denna godtyckliga makt åter skulle eftergifvas af konungen, när lugnet återvände; men intet spår till verkställighet af detta löfte, icke ens ett ord ur Hans Exellens? mun, huruvida han ämnat med sin röst understödja det, har sedermera försports om denna sak, oaktadt den djupaste fred sedermera rådt 1 Europa. Emellertid hade nationen så allmänt hunnit öfvertyga sig om den skadliga inflyteisen af denna lag och dess användande, som nästan i hvartenda fall blifvit ogilladt i sjelfva konstitutions-utskottet, att trerne stånd vid förra Riksdagen besiöto dess afskaffande, hvilket endast hindrades genom den märkvärdiga skandalen i Bondeståndet, som blifvit så celeber genom den bekanta reservationen, der 3 ledamöter bland dem, som hade voterat för beslutet, sedermera reserverade sig deremot. Redan dagen efter denna märkvärdiga reservationshändelse ingaf Hr J. M. Crusenstolpe till konstitutions-utskottet en förnyad motion om indragningsmaktens upphäfvande; och man hade väl då, efter hvad som nyligen passerat i alla stånden, haft skälig anledning och anspråk, att detta utskott skulle framkomma med ett nytt förslag, för att åtminstone vid denna Riksdag få saken afgjord. Men det tilldrog sig helt annorlunda. Motionen slukades, ty värr! af det vidunderliga projekt tillny tryckfrihetslag, som Hans Exellens Ar Gr. Lagerbjelke hade den ömheten att vilja inympa på fosterlandet, efter mönstret af det bekanta Peyronnetska lagförslaget i Frankrike under restaurationen, hvaraf Hans Ex. helt och hållet hade efterapat hufvudiddgerna, och af hvilken man kunde skönja vår regerings kärlek till tankefrihet och yttranderätt, lika klart som af den milda behandling tryckfriheten från åklagaremaktens sida rönt sedan sista Riksdag, och som är allom väl bekant. Med detta förslag gick väl, som det kunde förutses; det sprack såsom en väderbubbla, oaktadt all den vältalighet, hvari trycktvånget var insockradt, och Hans Exellens Författaren fick fruktlöst svälja förtreten af både mödan och tryckningskostnaden; men det gamla lerfotade belätet, indragningsmakten, står ännu upprätt och lärer icke kunna, på fem år härefter, afskaffas, såvida ej, hvad man med skäl kunde vänta af tidens förändrade skick, en ministers löften och nationens äfvensom dess representanters enhälligt uttryckta önskan (ty bondeståndets reservation visar äfven der en pluralitet), Konungens upphöjda tänkesätt skulle gå denna önskan till mötes, med ett erbjudande att afstå godtycket i samma ordning det tillkom. (Insändt.) ETT ORD I SINOM TID.