Aftonbladet – 13 januari 1834, sida 3

.erbödo sig att, fästade vid en lina, stiga upp, på ta ket, och gripa den olyckliga; men man höll dem tillbaka, af fruktan att sömngångerskan, då hor märkte dem, skulle vakna och störta ned. På detta sätt hämmades, genom autoriteternes närvaro, de försök ensk!lta personer ville göra, under det fadren försäkrade, att flickan till slut sjelf skulle gå in genonr det fönster i 5:te våningen, hvarifrån hon utgått, em försäkran som förlamade de närvarandes verksam het för den olyckligas räddning. Klockan hade nyss slagit 11, då sömngångerskan med säkra steg marscherar ner från takåsen ända till yttersta randen af taket, sätter sig der, oeh blickar, med framböjd kropp, flere minuter helt lugnt ned på,gatan. I ängslig spänning afvakta alla den förskräckliga katastrofen. Hastigt reser hon sig upp, och går lugnt till takfönstret, hvarifrån hon utgått — då blir hon varse ljus i fönstret — ett gällt skri;genomtränger luften, och besvaras ovillkorligt af. tusen — derpå följer i ögonblicket ett tumgt fall, ;joch snyftningar och gråt af de kringstående. Den olyck—liga hade funnit sin död på gatan. Hela staden är upprörd af denna förskräckliga händelse. Om ljuset i takfönstret kom att synas genom oförsigtighet af fadren eller en polisbetjent, är ännu icke utredt3 mot den förre är redan en undersökning börjad; i anseende till hans oförsvarliga brist på omvårdnad om sin dotter, hvars tillstånd var honom bekant, och det tros att äfven polistjenstemännen komma att ställas till ansvar, för det de på ett så oförsvar— ligt sätt, under hela långa tiden, icke gjorde det ringaste försök till räddning. Förbittringen mot både fadren och dem är allmän, och så mycket starkare mot poliseo, som den ofta tillåter. sig ingrepp i den borgerliga friheten, der det icke synes behöfligt, då den deremot här, der fråga var om räddning af ett menniskol:f, förhöll sig alldeles overksam. Bagaren Jänisch är förut misstänkt för att hafva förgifvit flickans moder, som ägde förmögenhet, och man anser honom känslolös nog, att icke såsom någon särdeles olycka räkna en händel-. se, som gör honom till sin dotters arftagare. Den olyckliga hade redan kl. 5 insomnat på en soffa, och. kort derefter i drömmen gått upp på: vinden, ider en af bagargossarne mötte henne i trappan; hon; hade således sannolikt redan kl. 53 gått upp på ta— ket genom vindsfönstret, der hon qvarlemnat sina. skor.