Aftonbladet – 13 januari 1834, sida 3

KALEIDOSKOP SÖMNGÅNGERSKAN I DRESDEN. I Dresden tilldrog sig den 20 sistl. December följande skakande; uppträde: En afton omkring kl. 7 spridde sig i staden ett rykte, att en sömngångerska vandrade på taket af ett femvåninghus. Fastän månan skimrade svagt på den moölnbetäckta himmeln, såg man dock, strax nedanom sjelfva takåsen, på bagaren: Jänischs hus, en qvinnogestält, som tycktes vara sysselsatt :med något fruntimmersarbete. Täket på huset är gan-: ska brant, emedan femte våningen är inbyggd deri, och bygnaden höjer sig mer än 10 alnar öfver de nästgränsande husen, så att sömngångerskan alldeles icke kunde komma öfver till något annat tak. Tusentals..menniskor samlades småningom; men en dödsstillhet herrskade bland alla, emedan hvar och en fruktade, att genom det ringaste buller väcka sömngångerskan och derigenom förorsaka hennes nedstörtande. Ibland reste hon sig och gick af och an på takåsen, från ena sidan af taket till den andra; en gång satte hon sig vid ändan af takåsen, och ordnade sitt hår. Snart ck man veta, att sömngångerskan var dotter af bagaren Jänisch, en ganska vacker flicka om 19 år, och som ärft en icke obetydlig förmögenhet efter sin moder. En polismästare och flere polisbetjenter ankommo snart till stället; men de förlorade helt och hållet all fattning, och träffade icke den ringaste anstalt till räddning, emedan de hvarje minut förmodade, att den sofvande skulle störta ned. Så förflöto 4 timmar förgäfves, Flere gånger gick flickan till yttersta sluttningen af taket, och sträckte sig med kroppen utöfver randen, så att alla bäfvade af fasa; derpå gick hon åter taket uppföre, satte sig på takåsen, talade och sjöng i drömmen. Förgäfves erböd sig postmästaren att lemna sitt betydliga förråd af hö och halm, som låg i ett hus helt nära vid, för att utbreda det kring bygnaden der sömngångerskan vandrade, hvilket på ett par minuter låtit sig göra, då så många hundrade armar vöro tillstädes att biträda. Då huset blott hade 35 fönster i bredd, och således ej var långt, så hade höet och halmen räckt opp till första våningen, hvarigenom, i händelse af ett fall, den olyckliga troligen icke tillsatt lifvet, i synnerhet om man ofvanpå halmen lagt sängkläder. Men den känslolöse fadren, som jemte styfmodren alltid behandlat dottren med :. mycken hårdhet, vägrade, i anseende till kostnaden, att gå in på -postmästarens förslag, och obegripligtvis läto autoriteterne afhålla sig ifrån, att anordna detta medel till räddning. Man föreslog att låta hämta de räddningsnät, söm vid isgång på Elbfloden upphängas mellan pelarne af bryggan, och att spänna ut dem mellan bjelkar nedanför huset; men polismästaren, vägrade, emedan det skulle upptaga för mycken -tid (ungefär en timma). En stund höll man stora klädesstycken utspända nedanför huset; men äfven: detta: uhderlät man slutligen obegripligtvis, lehurudet varit polisens skyldighet, att utställajfolk för detta ändamål. Några sotare gingo upp i skorstenen, och kommo sömesgångerskan helt nära, så att de hörde henne tala och sjunga, utan att delikväl kunde företaga något till hennes bjelp, Flere