Aftonbladet – 13 januari 1834, sida 2

—— Ms sstr—— (Insändt). En Petitton, för hvitken ingen behöfver taga illa vid sig. Riksdagen och Riksdagsmännen nalkas med stora steg. Riks-Ståndens samlingsrum äro redan skurade och eldade. All möjlig förhoppning äger rum, att Riksdagsaptiten, nu som tillförne, skall ernå sin hugsvalelse vid kungliga och talmänstafflar. All anledning till fruktan är undanröjd, att de resp. representanterne kunde. omkomma af köld i OrangeriVauxhall-Arsenal-Brunnsoch Exercitiesalongen vid Carl XIII:s törg, der garderna stundom hålla sina vapenöfningar undar tak, i sträng vinter. Regeringen undrar, representanterne undra, komittenterne undra, och den beskedliga allmänheten undrar, som vanligt, aldra mest, hvad af det förestående stora skådespelet månde blifva. Någon, som hyser den enfaldiga tron att häraf blifver — ingenting! och som derföre, till framställande af sina motioner, lika gerna väljer tidningarnes tribun, som sin bänk i ett Riks-Stånd, der han så litet som möjligt ämnar låta höra af sig, ber den mest upplysta Talemanskonklaven in petto om höggunstig uppmärksamhet åt en pelition, som ingalunda afser, att hvarken från representatienen utestänga någon af de Högoch Välborne, Högvördigste, Högädle, Konsterfarne och Hedervärde, eller att uppblanda dem med nya heterogena ingredienser. Tiden är sällsam. Enskilte, hvilka sjelfve misshushålla värst, ropa starkast på hushållning med allmänna medel. Man bär sparsamhet på tungan, under det att njugg spar och fan tar, som ordspråket säger; troligen komma väckelser till. bushållning. och sparsamhet ej att uteblifva vid det instundande Riksmötet. Vore det således ej sin ordning, att Riksens Ständer, landets fäder och vise, lärde, icke blott med; sina läror, utan äfven med sitt lefverne? Visserligen svarar mani.....s: men sättel? ....Se här ett bland hundra! Sju Riksdagars erfarenhet, att räkna från stamfadern 1809, har äntligen lyckats öfvertyga allä i allmänhet och en hvar i synnerhet, det tryckningen in extenso af RiksStåndens protokoller är lika dyr som ändamålslös. Vidden af omtuggningarna verka nemligen, att dessa protokoller icke af någon menniska läsas, mindre köpas. Men tryckningen kostar emellertid så stora summor; att månget mera maktpåliggande behof, om hvars fylande man tvistar timoch arktals, derigenom skulle kunna utan svårighet fyllas. Blott sistförflutne riksdag kostade denna tryckning, i rund summa taget, g0,000 riksdaler banko, Ja till och med något derutöfver. De förberedande mått: och steg, soin blifvit tagne för riksdagen 1934, hota med en likartad penningförödelse,) då, enligt hvad: man tror, sig veta, Riddarhus-Direktionen . afslutat; kontrakt med en Boktryckare om tryckning af Ridderskapets och Adelns blifvande protokoller. mot 20