Aftonbladet – 9 januari 1834, sida 1

UTRIEES. PorTtuGAL. Besättningen i Porto har gjort ett olyckligt utfall under Öfverste Pachecos befäl; denne blef dödligt sårad och planen med utfallet förfelades. I Lissabon är allt lugnt, med undantag af några excesser, som främmande Officerare i D. Pedros tjenst anstiftat. 1500 Engelska rekryter ha äfven gjort ett myteri i Vale do Terceira, men hvilket åter, ehuru ieke utan våld, blifvit dämpadt. Af större betydenhet är den tvist, hvari D. Pedro råkat med Grefve Taipa och hans parti, hvarom vi nämt i förgårsbladet, Anledningen härtill skall vara den afund, Grefven yttrat mot Marcos Soares, den unga Drottningens hofpredikant och Kejsarens gunstling, hvilken under Portos belägring delat med D. Pedro alla dess mödor och faror, och nu stiftat en prestorden, hvars bestämmelse skall vara, att från slagfältet bortföra och vårda blesserade. Grefven, hvilken väl icke kan berömmas för en lika tapperhet under Portos belägring, men för öfrigt varit i landsflykt, och utstått mycken förföljelse för sin tillgifvenhet för kartan, hade gifvit nämde prest spenamnet: Påfven Marcos, och härom skrifvit ett bref till Kejsaren. Han blef nu på öppen gata arresterad af polissoldaterna, men hvilka han undkom och flydde till sin vän, Grefve Ficalho, som hotade att skjuta på polisvakten, om den ej aflägsnade sig: Icke nöjd härmed, skyndade Grefven till Kejsaren och beklagade sig öfver den olagliga behandling, som tillfogats en Pär, hvilken, enligt konstitutioren, ej kunde arresteras, om han ej ertappades å bar gerning. Kejsaren försäkrade, att han ej visste något om saken, men rådde Grefven, att j ådraga sig olägenheter, genom det att han satte sig emot den verkställande makten. Nu rådgjorde Grefve Ficalho med Markis Loul, Kejsarens svåger, och båda beslöto att skaffa Grefve Taipa en tillflyktsort på En-gelska Amiralskeppet. Amiral Parker emottog lhonom också verkligen, och i denna hans benägenhet att skydda en af D. Pedro förföljd, trodde Engelska tidningarna sig se ett nytt bevis på hans Miguelitiska tänkesätt. Underrättelse om denna händelse meddelades nu de 9 Pärer, som varit Taipas kamrater i landsflykten, och alla dessa uppsatte följande dagen en. adress till Kejsaren, som tre af dem, klädda i sin pärsdrägt, aflemnade. Kejsaren emottog dem i en högtidlig audiens, och försäkrade, att han ej visste något om sättet, hvarpå Grefve Taipa blifvit arresterad. Markis Loul, som förde ordet för deputationen, inföll då: Det är ej fråga om sättet, utan om sjelfva arresten, hvilken våldför konstitutionen: Kejsaren lofvade dem nu upprättelse; men denna blef endast en förklaring i Chroniea för den 10 Dec., att Grefve Taipas arrestering vore skedd på kriminal-domstolens befallning, och att den af regeringen gillades såsom den nödvändiga följden af en ordentlig anklagelse. Kartan vore ej derigerom våldförd, och om den anklagade hade något att anföra till sitt försvar, eller om någon af de ädla Pärerne trodde sina rättigheter förnärmade, så hade de att i laglig väg utföra sin talan, 0. s, v. De g Pärerne ha protesterat häremot, och Kejsaren svarat, att hela saken skulle bli förelagd Cortes. Märk värdigt är, att Grefve Saldanha ej deltagit häri, utan, då man begärde hans underskrift på protesten, svarat, att han ej ärnade inlåta sig i dylika småaktiga privattvister; han hade blott en fiende, och den vore i Santarem: Engelska blad tadla mycket Amiral Napier, som de förebrå, att han tillhör den aristokratiska oppositionen mot D. Pedro, att han ej, som han borde; använde de penningar och trupper han har att dis