Aftonbladet – 4 januari 1834, sida 2

sallnings-algdlruäacr, Yi under ett och annat InNISSväxt-år upplefvat, hvarvid jemväl Bankens försträck-ningar, genom Autoriteters omtanka, tillvägabragt ungefär en half kappe säd mera på personen, än eljest: äro ej alla dessa saker öfverflödiga bevis: på den förvirring i financiella och ekonomiska ämnen, som ännu råder i vårt land; samt på huru allmänna inrättningar kunna förderfva den fasta grund för välmåga och trefnad, som enskilta krediten uppförer, då den lemnas obehindrad åt sig sjelf, och som den så lätt vidmakthåller, ehvad en och annan liteu del deraf kan skadas eller lösryc-kas? Ja! det synes vara tydligt, redan vid den första tankan på kreditens verkliga natur, fortgång och verkningar, att ej en uvffentlig statsanstalt är passande till dess handhafvande; och Ins. önskar alltså uppriktigt, att lagstiftande makten snart måtte i vårt land afskaffa detta skadliga förhållande. Men Ins. delar derför hvarken de åsigter, som tro sig i en plötslig upplösning af BR. St. Bank se botemed— let för allt det onda, eller deras, som anse Låne-: rörelsenstöfverflyttande på ett annat verk, hvilket likasom Banken står under ständers garanti och. förvaltning, vara ett non plus nitra af financiek vishet. Ins. tror deremot, att det rättaste vore att ställa Läne-banken uuder en successiv utredning, i den mån enskilta banker hinna bilda och stadga sig. För detta ändamål åter är myntbestämningens verkliggörande ett vilkor, så mycket oeftergifligare, som all ändring i bankens rörelse, innan detta vilkor blifvit förut uppfylldt, endast: skulle verka annu mer förstörande på den del af vår industri, som i Banko-krediten åtminstone ännu äger ett medel att lifnära sig. Atticke låta denna utredning fortgå för statens räkning, utan att nu gegast öfverlemna den åt enskiltes omtanka, vinnings-begär och hugskott, är så obetänkt, alt vi ej kunna tro någon synnerlig uppmärksamhet fästad vid förslaget derom. Men utredningen önske vi uppriktigt; ty den är nästa steget, efter myntväsendets ordnande, till enskilta kreditens återupplifvande i vårt samhälle. Den står emellertid ej i strid med de lagföreskrifter, som finnas af Herr Helsingius föreslagne. Under utredningstiden må banken gerna fortsälla, såväl upplåning sonr utlåning , allt i förhållande till de framsteg privat bankerna kunna göra; likaså må Rikets Ständer gerna från: Riksdag till Riksdag bestämma. de allmänna grunderna för sjelfva utredningen, lämpade efter omständigheternas kraf; till och med: den: nya af Hr Helsingiusomnämda anstalten att låta enskilta öppna kredit på banken, står alldeles icke i strid med hvad här åsyftas, ty vi inse rätt väl, att öfvergången ifrån vidt utbredda missbruk bör ske på det minst brådstörtande sätt som är möjligt. En tidaf tio, femton, ja möjligen tjugu år vore i vårt land ej för långt tilltagen, för återgången till ett ändamålsenligare Bankoch Kredit-system. Fastän man hoppas, att de fördelar innom industriella lifvet, som. myntväsendets reglering skulle åstadkomma, borde påskynda det ögonblick, då Stats-banken ej mer be-höfver anlitas för lånerörelsen, och ehvad man än må vänta sig något, af en möjligtvis snart inträffande handels-konjunktur, torde hkvälde lagföreskrifter icke derföre böra afstyrkas, som betrygga oss emot återfallet i alla de besvärlhgheter, hvarunder vi här: i Sverge en så lång tid arbetat. Högeligen önskvärdt är emedlertid, att lagstiftan-de makten måtte fästa tillräcklig uppmärksamhet på den kraft, som. under Länebankens utredning kunde genom den qvarblifvande offentliga Depositoch Se-. delBanken disponeras till privat-kreditens underlättande. I samma. mån Länebanken kunde inskränkas och erfarenheten hinner att närmare bestämma den sedelmassa, som kan uppehållas med bankens redbara fond; i samma mån kunde kreditiver tillåtas för privata bank-inrältningar i R. St. Bank, emot en viss ränta, samt nödig säkerhet och deltagande i inrättningens revision; ) hvarvid äfven naturligtvis nödiga kontroller på assigneringen stadgades. Genom en sådan anstalt skulle associations-andan allt. mer uppmuntras, och de talrika bank-bolagen täfla. om att nedsätta räntan , samt erbjuda allmänheten allt större beqvämlighet i penning-transaktionerna. Af dessa framställningar kommer man således till, följande slntsatser: 1:o Att RB. St. Bank icke bör fortfara att vara Länebank, utan efterhand, i den mån myntregleringen kan hinna stödja och lifva enskilta krediten samt privata banker uppstå, indraga sm lånerörelse