Aftonbladet – 10 december 1833, sida 2

IHla blifver den. Konungen åtlydd, hvars. Befallningshafvande äro ringa aktade. Tessins Dagbok pag. 17. Ganska tånkvärda äro, i våra dagar, dessa ord. Flutna från en utmärkt Statsmans penna, äga de redan derigenom ett anspråk på uppmärksamhet, som. ännu mer ökas genom. deras frappanta sanning. Från betraktelsen af den, leder sig tanken evilkorligen på vår tids Landshöfdingar eller befallningshafvandes, och då man eriadrar sig att dessa embetsmän skola å ena sidan rara Begeriogens högsta organer i provinserne, och å andra provinsernes inför Regeringen,. att de således å ömse sidor mäste kunna göra gällande de anspråk eller önsk;nivgar, hvilkas tolkar de vexelvis äro; att man stundom nog högljudt hör klagas öfver brist på härtill erforderlige egenskaper, och till och med ser uppenbara. embetsfel framstäilas till föremål för allmänhetens klander; så må man med :skäl fråga sig? hvilka äro dessa: egenskaper, som Landshköfdingarne i våra dagar behöfva, hvilket uppförande böra de taktuaga, för att väl och värdigt uppfylla sik vigtiga bestä mmelse En undersökning härom torde icke vara utan all nytta, på en tid, då hvar och en, som: kan blänka med ett namn eller en stjerna, eller med myntets allmakt förmår lyfta undan en företrädare, tror sig dughg till Landshöfdiog, och mången som sträfvar derefter, knappast gör sig. reda för annat än de emohrmenter platsen kan erbjuda... Det torde ock vara tid, att vederbörande betänka den vigt, som ligger på dessa iembeten , på det vid deras Bortgifvande man mer må afse personlig, duglighet än relationer cch konsiderationer, mera provinsens fordringar än befordringspretendenternes. Vi förbigå här den vanliga anmärkningen, att dessa :embeten, ehuru till: sin natur eivila, vanligen besättas af militärer, hvarföre ock, af 22 Landshöfdingar, endast 5. äro civila. Vi anse af snindre betydenhet hvad bana de förut beträdt, -ndast de äga erforderliga egenskaper, och i detta afseende kan det cj å ena sidan bestrilas, att mången bildad militär, redan som sådan, kan äga företräden, som en civil tjensteman förgäfves eftersträfvar, då det deremot å den andra. måste medgifvas, alt de flesta militärer sakna den routin uti civila embetsmannaärender, som för em Landshöfding är i så hög grad nyttig: och användbar. Ofta hörer man den sats drifvas; alt Landshöfdingarne äro rent af öfverflödiges. att embetsgöromålen skötes lika väl och ofta bättre dem förutan; att: det säkraste beviset härpå ligger deri, att oaktadt Landshöfdingarnes långa frånvaro antingen vid Riksdagar eller andre tillfällen, Läns-styrelsen ändå fortgår ohebiudradt, vanligen till lika belåtenhet för länets invåvare. Men om än detta i allmänhet skulle inträffa, äro vi långt ifrån att bestrida; det dessa. embeten, i sin princip, äro båda nyttiga och vödvändiga, och någon fråga om deras indragning. eller. ens om nägon. väsentligare förändring af deras organisation: lärer icke elle på mångfakhiga år vara: att förvänta: Utom det: att vissa embetsgöromål äro af den betlaffonhet att fFardskbötftlincen måste. arfinsen