Aftonbladet – 4 november 1833, sida 3

Det öde, som trältat Åftontidningens Utgifvave för tryckningen af det bekanta petitions-förslaget, var säkert för de fleste så oväntadt, att mången, som icke erinrar sig hvad i fordra tider blivit ytitradt om Rikets Ständer i all-. nänna skrifter börjar draga i betänkande, huruvida icke denna korporation, enligt tryck frihetslagen, numera måste anses så belig, att den, liiasom ordet Jehövah bos Israeliterne i gamla :estamentet, icke ens må nämnas utan ansvarspåföljd, helst då Aktor redan ansett det i petitionen om Rikets Ständer förekommande uttrycket, att de kallas Svenska folkets representanler,? såsom någonting vanvördligt och årande.? Några äldre yttranden öfver samma imne torde derföre nu vara af intresse all aterkalla I minnet, för att al jemförelsen kunaa draga en så mycket säkrare slutsats, till hvad grad tankeoch tryckfriheten, angående våra instilutioner, på senare åren utvecklat Vi vilja i detta afseende icke citera någon wvoteringsmekanik, eller några vidare utdrag af skriften: Bonde Ståndet och Indragningsmakten, eller några yttranden. från Riddarsuset, hvari åsigterne kunna anses hafva tillhört ett opp bositionsparti, emedan man då troligen skulle svara, såsom Aktor i sitt slutpåstående emot Aftonbladet, att det endast varit ev underlåtenhet å Hof-Kanslersembete!s sida, som låtit sådana gå fria. Icke heller vilja yi åberopa 1809 års konstilutions-utskott och deribland H. Exec. Hr Grefve Mötners öfvertygelse om vårt representationssätt, emedan dessa B andlingar tillhörde det konstitutionella lifvets första menlösa dagaf, hvilka nu för tiden anses alltför revolutionära, att icke en och annan ledamot skulle finna sig generad af deras M terupplifvande ur glömskan. Men vi ha hänielsevis råkat på en uppsats ifrån år 1818, uti den be skedliga tidningen Jurnealen, hvilken, JM hvar mas vet, hvarken då eller sedermera vå rit revolutionärt sinnad: en uppsats, hvilken nu så mycket mera förijenar återgifvas, som omdömena deri om representationen -äro unge