Aftonbladet – 28 oktober 1833, sida 3

Sårg och lyra Vill man hyra. Som mången annan man väl vet, Gör jag mig nu till Hof-Poet, (bis. Och stämde jag, din dygd att prisag Min lyra ingen körde den, Ty kärleken är pu en visa, Pe store bannlyst vänskapen. Man hvisslar ut patriolismen. Blott räkna tycks vår tid stå an, Min sång jag egnåt Egoismen, För Dig ej mer jag sjupga kan, Sång och Lyra Vill man byra. Som mången annan man väl vet Gör jag mig nu till IHof-poet. (bis) Jag räds din röst; den kande göra Att jag hbesjöng de bjeltars hem, Som Europa lät förstöra, För att ej rodna inför dem. Din ädla själ mig kunde visa Att trälen också vänner fann. Men jag får Rysslands lycka prisa; För dig ej mer jag sjunga kan. Sång och Lyra Vill man hyra. Som mången annan man väl vet, : Gör jag mig nu till Hof-Poet. (bis.) Ett streck i räkningen det vore Om jag Din bjelte prisade. Allt stort nu skrämmer våra store; Man mig på porten visade, Du äran fritt med lager pryder. Mia sångmös köpta dyrkan fana Blott den, man omkring henve lyderFör dig ej mer jag sjunga kan. Sång och Lyra Vill man hyra. Som mången annan man väl vet, Gör jag mig nu till Hofpoct. (bis.) Dock! flicka, kan du tvifvel bära, Ål trogen vän sig glömmer så? Är fosterland, är frihetg ära, Väl ord, som stå till köps att få? (Lis) Nej! en såtiv min sång skall blifva, På dessa högdjur, somi bann Lagt allt hvad Fribet vill oss gifre Ja bennpe blott jag hylla kan. , Sång och Lyra Säljas dyra. Mi den då bli det, man väl vet. ag blir, min själ! ej Hof-Poet. DEN GAMLE SERGEANTEN Vid älskad Dotters slända dyster sluten Den gamle krigarn satt i balmtäckt tjäll; Han vaggar med en arm, svårt genomskå jute De tvillingbarn, som göra foodren säll. Ej mer de trötta benen kurna mödas, Och stridens son knappt eger dagligt bröd. Han sade så: Det är ej allt, alt födas! Gud gif Er, mina Barns en lyeklig död: Men hastist trummans hvirflar linda Kärae