ban, syfta till osämja enär det omisskärneliga ändamålet med deras användande icke kan vara annat, än att emot en främmande, fredlig makt, uppreta känslor, minnen och passioner.: Vidare upptages såsom bevis för smädligheten, den i artiktin: förekommande förebråelser åt en viss här utkommansde? tidning, att. äga stora Svimpatier i Nordost, samt slutet af: den ena artikeln, så lydande? Det ärlitet men dock något; och torde mera än man vid första-aublicken förestäter sig, bidraga att skingra den gloria af ofelbarhet och oemotlståndlighet hvarmed de små despoterna, något hvarstädes, till egen vinning och folkens hållande i en helsosam fruktan, äflas att utstyr sin herrskare och föresyn, den väldige i Csterp? hvilka utfryck aktor anser förgripliga möt de Europeiska Regeringarne i. allmänhet. Slutligen uppfattar äklagaremakten de i den sednare artikela fällda yttranden, såsom smälelse, emot Ryska natienen och Regeringssättet, amt de inre och yttre -förhållanderne; och ifverlemnar till Domstoiens, till Nimndens och lerjemmte till hvarje sansad Svensk Medbotgares xehjertande,; hurnvida användandet af ett sålant språk, som det nu anförda, emot främnande, vänskapliga Regeringar och folk, må i ängdenr kunna stå tillsammans med statens utvärtes säkerhet, sid hvars bibehållande Rikets ständer, uti ingressen till tryckfribetsförordninsen, fästat-ett lika stort. afseende(?) som. vid tet invärtes lugnet. : l Det bör. väl ej förnundra någon, som med ippmärksamhet följ. åklagaremaktens gätt, att olka tryckfrihetslagensanda och ord,: under ktionerna mot Aftonbladet,. Korversationsladet Medborgaren, mi: fl. att: finra den ännu öra till föremål, -för samtidens Dornstolsbeslut ivad som i fängden skullle kanna inträffa. Men; tt denna: åklagaremakt öppet erkänner sig ej ilja åtala opinionernas, det är: ämnets och ankens, utan skrifsättets, det är: uttryckets, agstridighel; således ej skriftens åsyftning, utan framställningssättet; detta synes så strilande emot Lagens ordagranna föreskvift i örjan af.3 . tryekfrihetsförordningen, att det cke kan undgå en anmärkning, hur som tryckriheten är i högsta fara, om sädana slutsatser anagas. Med skäl synes man kunna fråga: hvart det längden skall föra oss, om man, såsom nu en tid ändt, tror sig berättigad att åtalal och dömma, tan afseende på det ordagranra stadgandet af n fag, som likväl skall efter ordalydelsen llämpas? Vi ämne icke inlå!a oss i några betraktelser fver sjelfva det orimliga innehållet af 3 4. 9 nom tryckfrihetslagen, hvilket sätter den Svenka tryckpressen under ett slags indirekt beoende af anspråken hos främmande makters ninistrar, ty vi veta, att en lag skall och käste åtlydas, så länge den finnes; men åtvinstone synes det då vara angeläget, att icke ecom en cxtenmsiv tolkning. af en sådan orim3 lag gynua dessa anspråk, hvilket 7; längden iåhända någongång för Regeringen sjelf kunde Isfva tryckande; och det är i synnerhet der;re, som de af Aktor pu framställda satser räfva en allvarlig uppmärksamhet. Vi tillstå ocrna am vi tig da sJ