en allvarlig uppmärksamhet. Det har icke blifvit bestridt, att Hr Öfversten öfverträdt ett bestämdt lagrum; och utöfvat ex myndighet i bestraffnivgsväs, som icke tillkom honom; att hansderigenom gått en laglig raänsakning och dom i förväg, samt att karlen genom denna lagstridiga åtgärd, undergått.tvänne bestraffnivgar i stället för en. Hvilka äro; då de skäl Högsta Domstolen begagnat till hans frikänrande? Jo! Herr Öfversten har i sin förklaving andragil: att han icke kärde Rådhus Rättens i Malmö beslut om Lindmans, stöHasde munder Krigs Rätt, och Högsta Dömstolen har antagit denna ursäkt, under åberopande, att en sådan kännedom af förhållandet icke blifvit emot Br Öfverstens bestridande bevisad). Det märkvärdigaste domskäalet är likväl, att H. Domstolen begagnat en invändning af Hr Öfversten; alt Majorerne vid Aridra-gardet under en längre tid skola brukai, alt, på eget bevåg och utan chefens hörande, tHldela extrajudiciela afstrallningar Tör rymningshrott. Då detta likväl är med tydliga. rd förbjudet, så har Högsta Domstolen här staluerat det märkliga exemplet, att en Ei;nbetsman kan frikännas från ansvar för en olaglighet, icke för de! ban ej blifeit ötfvertygad derim, utan för det han säger sig hafva begått ssmma olaglighet Here gånger Ailförene. Om denna juridiska logik komme att gälla till förmon för tilltalade Damare, och Embetsmän i allmänhet, i fråga om. tjensteförsummelser eller direkta tagbrott; så skalle lagskipningen i landet utan tvifvel innan kort komma at! stå på goda fötter! Nägon skiljaktighet lärer varit vid omröstningen i Högsta Domstolen, hvarom vi en annan dag skole meddela närmare underrättelse. J