Aftonbladet – 14 september 1833, sida 2

STOCKHOLM Den 14 September. Högsta Domstolens Handlingar ha under de sista femton åren, som allmänheten nogsamt lärer erinra sig, förvarat åt minnet ätskilfiga exempel af en stor mildhet emot vissa bögre Embetsmän, i synnerhet militära, som i of Rällerna varit under fiskaliskt åtal och dömde till större eller mindre ansvar, men i Högsta Domstolen blifvit frikända. Ett nytt exempef på denna godhjertenhet lemnar utgången af ett emot Majoren vid Audra Lif-Gardet, Hr Öfversten Bergenstråle, anstäldt Fiskaliskt åtal under följande omständigheter: : i En soidat vid andra Eifgardet, vid namir Lindman, blef vid Rådstufsvu-Rätten i Malmö i början af detta år förvunnen, att hafva begått förfalskningsbrott eller begagnat falska betyg; men såsom tillika beträdd med: rymtmingsbrott, från garnisonstjenstgöringen bär i hufvudstaden , återfördes: han genom Konungeås Befallningshafvandes i Malmöhus Län försorg med fångtransport, och inställdes den 8 Mars sistl. år vid Regementet, för att vid vederbörlig KrigsRätt undergå ransakvoving för rymningsbrottet, och på en gång dömmas för båda förbrytelserna; Detta han dock iekxe verkställas, ty Hr Öfverste Bergenstråke, Lindmans ba taljonschef, lät istället redan den följande dagen ellevden 9, straffa Lindman för rymningsbrottet extrajudicielt med prygel, så att, när Krigs-Rätten skulle sätta sig, voro redan både dom och straff undangjorda uti saken hvarom den skulle hålla undersökning. Nu stadgar 8 . i Kongl; eirkuläret den 26 November 1812 uttryckligen, att endast Rezementsbefälbafvare äger med exträjudiciel näpst helägga åtskilliga gröfre förbry!elser, samt de:ribland rymning, och tjenstgöringsreglementet innehåller, att Maioren skall till chefen rapportera fel af den beskaffenhet, att han dem sjelf ej finge pröfva och afgöraj? hvartill ofelbart måste höra sådana brott, dear Ingen an nan än chefen ägde efter lag bestraffas Som Hr Öfverste Bergenstråle sålunda dels hade tillvällat sig en myndighet i afseende på manskapets bestraffning, som icke tillkora honom, dels också trält lagens undersökning i förväg och derigenonm: förorsakat, att Lindman måste straffas tvänne: serskilda gånger i stället för en, så blef Hr Öfversten stalld under åtal vid KrigsHofhätten, Ivars FiskalsEmbete yrkade, alt Ir Öfversten måtte ansvara för de anmärkta förbrytelserna med en imåvads: suspeasion och ersätta Lindman havs lidande: för två månaders arrvest. KrigsHofflätten miltrudedetta likväl i så måtto, att den, under äbdo— pande af ofvannämnde skäl, förklarade att Mr Öfversten borde ansvara: med extra -judieield straff, som BRegementscbefen avdt art bestämma. Med denna ganska milda dom var tHerv Öfversten likväl icke belåten, utan klagade Kos Högsta Domstolen, såväl i hufvudsaken, söm: der— ötver att Fr Ofversten måst utlösa ert exemplar af det öfverklagade Utslaget; och Högsta Domstolen befriade Ar Öfvrrsten från allt an— AP.