ten 30 ÅAuvusti, En verklig sällsynthet vid ledigheter af högre platser ivom embetsmannakorpsen har inträffat efter Presidenten Fiih. Sylvanders död; nemiligen att man änn trenne dagar derefter icke bör någon bestämdt vara i fråga till hans efterträdare. Förra gången, då denna plats återbesatte lärer. nuv. Presidenten i NommerseKollegiu m. m, lir Poppius varit Frih. Sylvanders narmaste medtäflare. I följd häraf torde Hr Poppius äfven vu främst komma på förslag, i fall han sjelf icke bellre skulle önska att qvarstavna i Kommerse-Kolleeium. Ryktet har äfven nämvt General-TullDirektören Grefve Posse såsom aspirant, men det torde kunna betviflas att Hr Grefsen lemnar det mest maktegande och elt af de fetaste emubeten i Biket, som derjemte lemnar tillfalle att vär som helst genom embetsresor i lacdet rekreera sig från göremålen hemma. Huruvida någon af Herrar Justitie-Råder eller af de båda andra Hof-RättsPresidecoterne kommer i fråga, känna vi lika litet, som i hvad mon ryktet om de båda förenämnJe personerne är grundadt. I ett fall, och utan alscende på hvilken son: blir Presidenten Friherre Svylvanders efterträdare, kommer havs frånfälle sannolikt att biflva en vistig epok för den Svenska embetsmannaliievarkien. Det kar ifrån äldre tider foörtlefvat såsom ctt slags häfd incm Svea EHofRätt — vi känna icke förhållandet inom de andra Hof-Bätterna — att eburu hvarje ledamot enligt lag äger lika rösträttighet, bafva dock Presidenterne vanligen, vid frågor om befordringar inom Hof-Rätten, förordnanden till domarevärf m. m. haft en så afgörande öfvervigt, att deras vil lja merendels ansetts såsom en Jag. emot hvilken ingen gernå opponerat sig. Atl en man med Frih. Sylvauders kvaft i viljan och ihärdighet i utförandet af sina afsigter icke lät ett sådant inflytande fara, är lätt begvripkigt, och det fins ingen af alla dem som på de sednare åren tjevstgjort i Svea IIof-Rätt, hvilken icke känner de konflikter som uppstodo, då någon eler någre ledamöter i dylika mål sökte göra en annan tanka är Presidentens, gällande: så djupt inrotad var vanan att ansc Presidentsembetet såsom ett verkligt förmanskap, äfven för ledamöterne. Här torde icke erfordras någon undersökning, hvarthän ett sådant system slutligen kan leda, i afseende på beklädaudet af Rikets domareembeten, helst om vid befordrvingav afseende företrädesvis göres på de sökandes poli tiska opinioner, hvarvid de ezentiiga domare-rgenskaper na ofta måste förloa Man tror sig dock kunna hysa eden förhoppveing, att detta system, härledt från en tid, då domare-embetets oberoende af de makt. gande ännu icke var till sin princip konstate-j! radt såsom ett villker för beståndet af ett fritt samhälle, är ifrån denna dag dödt, för att alårig mer uppstå.