tal till 185.006 mankön och 120,625 qvinnkön; tillsammans 305,631i. Uuvgefär hälften af denna befolkning består af domestiker och bönder, hvaraf mer än tre fjerdedelar äro lifegne. Om man tillägger antalet af borgare och tjenstmän, såväl af militärsom civilstaten, visar det sig, att endast sjettedelen af befolkningen utg öres af den egentligen såkallade adeln och de högre samhällsklasserna. De civila embetsmännens klass, hvilkas antal förblifvit stationärt, förhåller sig till den öfriga befolkningen såsom 2 till 61, och handtverkarne såsom 20 till 71. Hälften af innevånarne hafva inga andra medel till uppehälle än mekaniskt arbete. En naturlig följd deraf äro ovanligt låga arbetslöner. De lifegnes antal står icke 1 något förhållande till behofvet af tjenustefolk. Öfverhufvud taget, torde man på hvarje adelsman få beräkna två Lfegne, antingen i tjenst eller permitterade; men om man undantager åtminstone två tredjedelar af embetsmännen, som icke hafva råd hålla sig domestiker, och vidare af den återstående tredjedelen hälften som hafva tjenstefolk af de fria klasserna, kan man med säkerhet antaga, att hvarje adelsman har tolf lifegne af båda kören till sin tjenst.