handlaren E. A. Masreliez å ena, samt traktören Carl Lindbom och bemälte Bahrman å andra sidan, upplyser, utan Lindboms hörande slutat af Masreliez till Lindbom tvåtusen kannor bränvin, mot hvilken slutsedel Lindbom protesterat: yrkande vice Stads-Fiskalen, att Babrman, för detta sitt fritt och otvunget medgifna svåra tjenstefel måtte, jemlikt stadgandet 1 1745 års mäklare-ordning, förklaras ovärdig till vidare utöfning af sin mäklare-befattning; hvarjemte öppen talan i målet förbehållits. Det bifogade transsumtet af Kämners-Rättens Protokoll upplyste, att Hr Masreliez uttagil stämning å Hrr Lindbom och Bahrman, under anförande, att Lindbom, till hvilken Masreliez, jemlikt Bahrmans slutsedel af den 22 Juni förbundit sig lefverera 2000 kannor Blekinge bränvin till i Rdr 37 sk. kannan kontant betalning, vid erbjudandet af samma bränvin hade vägrat emottaga det, på den grund, att han aldrig hade uppdragit Bahrman göra något slut de:om; hvarföre bränvinet också dagen derpå blifvit till annan man försåldt. Som vid denna försäljning icke erhållits högre pris än 1 Rdr 32 sk., påstod Masreliez, att skillnaden, 3 sk. per kanna, skulle ersättas af Lindbom, såsom den der brutit kontraktet, eller af Bahrman, i bändelse han fortsatte sitt påstående, och Bahrman ej gitte åstadkomma bevisning om kontraktets verklighet. Parterne, till följd häraf inkallade till KämnersRätten, hade förklarat: Lindbom, att han icke hade anmodat Bahrman, att vid den ifrågavarande tliden för hans räkning uppköpa bränvin, samt Bahrman, att Bokhållaren Hofving, som biträder på hans kontor, uti Juni månad 1832 anmält, det Lindbom hade tillkännagifvit sig önska, att Bahrman ville för hans räkning upphandla 2000 kannor bränvin, så snart priset något fölle, samt att Bahrman i anledning deraf antecknat detta i sin bok, och sedermera, utan att vidare tillfråga Lindbom, genom Hofving uppgjort slutet, hvilket Lindbom efter Bahrmans förmenanrde vägrat godkänna, endast på den grund att lefvereringstiden varit för korrt. Hr Bahrman tillade härvid, det han icke kunde styrka, att Lindbom anmodat honom afsluta köp om bränvinet. Af Protokollet utröntes dessutom, det slutsedeln var i så måtto ofullständig, att deruti saknas bestämmelse af lefvereringstiden. Sedan Stadsmäklaren Bahrman i anledning häraf blifvit inkallad till magistraten, har han den 14 näst! Juni derstädes ingifvit en förklaring, och deri åberopat, det Kämners-Rättens Protokoll upplyser, att en underhandling om det ifrågasatta bränvinspartiet verkligen varit å bane emellan traktören Lindbom och Bahrmans bokhållare Hofving; och att Bahrmans hela svåra såkallade tjenstefel således bestått deri, att han på god tro antagit Hofvings uppgift om Lindboms samtycke tilt slutet, hvarom Bahrman ock vore öfvertygad, fastän Lindbom ansäg sg kunsa neka dertill, hvarå exemple icke voro särdeles sällsynta; äfvensom Bahrman var förvissad, att om Lindbom haft fördel af handeln, i stallet för den tilifälliga förlust Som nu uppstod. hade nåsat förnaolandao oj