nyligen passerade händelserna i Portugal, införa vi här nedan några refle xioner, hemtade ur Der Eremit, hvilken utgifves i Sachsen, ett land, hvarest censuren är införd: Den 24 Juli sjönk Miguel från sin usurerade thron. Detta är en händelse, som måste uppfylla hvarje ädelt bröst med glädje. Hvad vi läsa om krönta missfosters ogerningar och hvilket, i anseende till öfvermåttet af låghet och grymhet nästan syntes fabelagtigt, skulle då inför den förvånade samtidens ögon, i nittonde århundrade framträda såsom sanning och verklighet. Man skulle se, buru den personifierade föragtligheten visade sig beklädd med samhällets högst a värdighet, som endast borde kringstråla dygden och förtjevsten; Man skulle bli öfvertvgad huru det var möjligt att en Commodus kunde vara till, och en Caligula regera, och denna sorgeliga öfvertygelse har mensklighetea erhållit genom Don Miguel. Lissabons fänselsen hafva öppnats denna dag. De lefvande begrafna hafva denna dag uppstigi! ur sina grifter och åter skådat solens vänliga ljus, åter andats lifvets och frihetens luft; ty på denna dag slutade en yvyarelses magt, om hvilken man icke eus med visshet känner ep enda god gerning, eller som vid något tillfälle ådagalagdt något personligt mod, och hvilken sålunda intager sin plats bland de menrniskoslägtets vidunder, som fordom vanhedrade det föråldrade Roms kejsaretron, ja, som icke en gång var sjelfständig 1 sina afskyvärdheter, utan, vid allt sitt förfarande som regent, endast var det smutsiga verktyget för ett frugtansvärdt parti, hvi Iket behöfde honom för att utföra sina planer. En sådan dag är af obestridlig vigt. Det i mången dyster stund förtviflande sinnet uppreser sig ånyo när det åter en gång finner Nemesis tillvaro. Förtroendet vaknar åter, jemte hoppet om den goda sakens slutliga seger, om ock det ondas åskmoln lägrade sig än så tungt kring horizonten: Det ges likväl en ljusstrimma i den smärtans natt, som så ofta omhöljer menniskovännens själ, det är en stråle ofvanifrån, som visar, att äfven ondskan slutligen en gång hinner sitt mål. . Icke Portugal ensamt har skäl att glädja sig; Europa äfven kan göra det, ty en menniskonaturens skamfläck nedsjönk då från sin med våld och list uppnådda höjd, och det parti, som 1 odjuret såg sin stödje punkt, erhöll med honom ett slag, hvarifrån det icke mer skall bämta sig. Den 24 Juli är en segerdag för menskligheten. BETALT ITA a