Tidningen Svenska Minerva för i Tisdags har uppstämt ett ganska klagligt doloroso på de politiska verldshändelsernas thema. En bitter erfarenhet, alltsedan Julirevolutionen i Frankrike, har ändtligen kommit det högvisa fruntimret alt erkänna såsom en besynnerlig egenskap hos verldshändelserna, att beständigt tillintetgöra de beräkningar, som menniskorna anställa , och hon klagar öfver ödets ironi, som tyekes finna ett behag uti att oupphörligt gäcka de mognaste erfarenheter och det bästa förstånd, — följaktligen äfven en Minervas, sjelfva förslåndets representant, hvars namn vår Svenska medarbetare 1 vingården blygsamt antagit. Det är icke svårt att gissa hvad som utgör hufvudföremålet för denna klagan, nemligen svårigheten att i vår tid kunna bi behålla fred och stabilitet? — eller med andra ord, att väfva den reformerande andan hos tidehvar fvet, hvilken, just genom allt för envisa bemödanden att hålla den tillbaka, stundom antager ett revolutionärt utseende. Minerva börjar äntligen finna, att det ser ut, som hade uppenbarelser na af f denna anda, hvilka hon dock endast bevämner små tillfälligheter, egenskapen af den Lernäiska Hydrans många hufvuden, hvilka lika fort uppväxa å nyo som de afhuggas, och som skulle konsten ännu icke vara uppfunnen att så bränna såren, att återväxten derigenom förhindras; hvilket visar sig sednast deraf att, medan man på konferensen 7i London, I tysthet förnyar bränningsförsöken med Belgien, har ett nytt bufvud uppväxt i Portugal, ett annat i Schweitz, och tecken till flere andra visa sig härst ädes. Man kan i öfrigt icke uttrycka sig humanare, än Svenska Minerva gjort om de sista händelserna i Portugal, då bon i fortsättningen af samma artikel, t. ex. omtalar, att Lissabon blifvit intacet af utsläppta arrestanter , med hvilket natnnr Minerva hedrar de olyckliga ollren för Den Miguels kannibaliska despotism; samt vidare, purusom frågan om är, antingen Don Pedros hkonstit kommer att revolutionera Portugal, er anten och det öfriga Europa skola blifva tillfvedsstältda. Man kan Atminslone icke neka, det Minervas politiska terminologi sär i full konseqvens med hennes anda. För ott lemna en Ken jein förelse, buru mar på andra håll bedömer de oo uld! ell Ciuer 3 Sn e