ra TOLiladilu BaluUud, UU SaIltUucoS Yal UYIDSST, Fe hvilkendera sidan vinsten skulle uppkomma; hvarföre han ansåg Stads-vice-Fiskalen Thavenius sakna skäl att emot honom yrka tjenstens förlust, då mäklareordningen af den 6 Juni 1720, som med detta slags ansvar äfven förepar straff för öfverträdelsen af ed, derigenom tydligen ådagalägger , att endast uppsålliga förseelser åsyftas. Ett förhastande och misstag vore möjligt för tjenstemannen likasom alla andra menniskor, men då uppsåtet icke varit oredligt eller följderna skadliga för någon, torde saken förtjena att mildare bedömas, än åklagaren gjort, helst ingen blifvit lidande derpå, då Bahrman både af heder och pligt funnit sig förbunden att ersätta Masreliez för den förut nämnda prisskillnaden. Detta allt ansåg Hr Bahrman böra öfvervägas, i förening med författningens ofullständighet i afseende på slutsedlars uprättande, samt svårigheten för Mäklaren, att personligen besöka alla kontrahenter; som icke alltid vilja hafva omaket att infinna sig på hans kontor. Efter det åklagarn häruppå afgifvit sitt slutpåstående, som till berättelsens förkortande torde kunna förbigås, afgaf Magistraten sitt ut-slag, som i hufvudsaken var af följande innehåll: Ko — — — Hvad åter sjelfva hufvudsaken beträffar, så inhämtas af handlingarna, att Stadsmäklaren Bahrman vid nu åtalade varuslut förhållit sig felaktigt: 1:0 deruti, att han i den utfärdade slutsedeln icke utsatt tiden, då den vara, hvilken deri omförmäles, skulle lefvereras, hvilken bestämrhelse utgör ett oeftergifligt vilkor för ett behörigt och laga kraft ezande varuslut, helst kontrahenterne i annat fall sakna ett förbindande rättesnöre för aftalets fullgörande; och 2:0 deruti, att han hvarken före slutsedelns expedierande, eller vid tillställandet, sjelf talat med någondera af kontrahenterne, utan låtit allt ankomma på sin kontorsbetjent Hofvings uppgilter, hvilket förhållande är så vårdslöst och felaktigt, att han, Bahrman, icke bör undgå ansvar derföre, hvaremot ersättning för orsakad förlust numera icke är i fråga, sedan upplyst blifvit, att Bahrman densamma redan utgifvit; dock som uti Kongl. Mäklareordningen af den 6 Juli 1720 ej innefattas någon bestämd grund för omdömet, med hvilket ansvar dylika förseelser böra beläggas, och då Bahrmans öfriga underlåtenhet härledt sig derifrån, att han lätit kontorsbetjenten Hofving, ehuru obehörig, med mäklande sig befatta, hvilken persons upgifter grundlagt den sedermera vidtagna åtgärden af Bahrman, samt denne sistnämnde följaktligen befrämjat en genom t mom. af Mäklareordningen förbjuden brottslighet, finner Magistraten, med anledning af E1 Kap. 3 f Missgerningsbalken, jemförd med nyssberörde mom. af Mäklareordningen, Bahbrman, då uppmärksamhet tillika fästes på den stora vårdslöshet, som han vid nu åtalade varuslut ådagalagt, böra umgälla dessa förseelser med de för mäklande af obehörig person stadgade böter fördubblade, eller Tvåhundrade Daler Silfvermynt, med 66 Rdr 32sk. Banko. Den härmed missnöjde c.