Aftonbladet – 28 augusti 1833, sida 3

Nedanstående replik på en artikel i tidningen Svenska Minerva införes på begäran, hvarvid Red. likväl anser sig böra anrnärka, att den ingalunda delar Insändarens tanka rörande den Ir och 2 punkten uti artikeln; äfvensom det torde böra erinras , att det finnes rättigheter, hvilka medborgare i ett samhälle icke kunna hortskänka ens. för egen räkning, än mindre genom plurima vota för andras! I N:o 62 af Suenska Minerva för den 2 Augusti delta år, omnuämnes Landshöfdingens i VWencersborg framställving till Kongl. Maj:t, rörauvde nödvändigheten att förekomma en mängd missbruk, som skola äga rum vid fattandet af sockenstämmoubesluten.. Detta med hvad mera härvid anföres, bar påkallat. följande anmärkningar: Såsom exemplariskt otillbörligt fattade sockenstämmoheslat nämnas: att utsockne brukare, torpare eller tjenstehjon, öfver 40 år gamla, icke få af någon hemmansbrukare antagas, vid äfventyr att sjelf underhålla dem när de blifva fattighjon. — Men utan denna uppmärksanhet ecir det deraf följande stadgandet, skulte socken celler kommunen lätt kunna blifva öfverlastad med vida lera fattighjou än af fattigmedlen kunde försörjas. — Stadgaudet bar sålunda vidt.gib: i ändamål att förekomma brisb och nöd inom socknen. Has brukare, orpare och tjenstehjon mellan 40 och 50 år, ära? krufter och arbetsförmåga I aftagandes men blifver en person vid den åldern, af cn eller annan ovsak. if församlingen sjelf inkallad, får också församlingen sjelt besörja dess underhåll sedan arbetsförmågan aipphört, hvaremot denna omsorg ansetts tillkomna len enskilte socknemannen, som till inflyttningen varit vållande. Och sådant allt med rättas att den som idkar oloflig bränvinsförsäljning, skul-le derföre plikta dubbelt och derutöfver mot hvad allmänna författningarna utsätta; — och hvarföre icke, om bränvinsförsäljaren funnit sin vinst och u:räkning vid att erlägga deu 1 förfettningarne utsatta olikten, just för att få idka försäljningen? — Met len inom församlingen eller kommunen öfvereuskomna förhöjda plikt, har man sälunda velat fram calla ett säkrare korrehtiv, dels mot lagbrytaren ch dels mot sedeförderfyet; tvänne oecmotsägligt he römvärda åsigter och ändanåt inonv hvarje sansad och väl orgauitseradt saurhälklle, det vare sig stat, län, värad eller socken; , vatt den som ervtappas med olofligt umgänge met qvinsperson, hvilken sedan föder barn, skall, elva Han bevisligen öfvertygas vara barnfader eller icke, idenga. Hill. barpets uvderhåll 5 Rilr årligen. —-pen hvar ör icke, da den med ololligt umgänge erappade i alla föll anses strafvärd, då ingen Da mare: eller Nänd lärer, vil frågan mellan flera, vila på ed fuga eler vitsorda sannskyldighetem af den UR MUdr:e äm af den andra och då 3 amn f,53