MI TMA VR ER MM PRE BREMEILAE MIL MR ÄLL TC LOL LI LIL Tyskland om ett gemensamt tullsystem, att tvinga England till nedsättning af tullen på spannemål och trävirke från Östersjöbanmmarne. Men om en förändring skulle ske i handelsförhållanderne mellan de båda länderne, så måste den hvila på reciprocitetsprincipen o. s. Vv. Lord Palmerston förklarade, att han icke hade något alt invända mot den begärda kommunikationen af Preussiska. tulltariffen. Han försäkrade att regeringen icke uraktlåtit med sin uppmärksamhet följa tullföreningen mellan Preussete och andra Tyska stater, hvarigenom de inre kommunikationerne i Tyskland blefve fria och obehindrade. Vunne Preussen sitt ändamål, så kunde visserligen Inglands handelsintressen derigenom lida; ty Preussiska tulltariffen vore ganska hög, och kunde göra England stor skada, om den blef e utsträcktöfver hela Tyskland. Han trodde dock icke, att framgången af Preussens underhandlingar med de mindre Tyska staterne vore så alldeles gifvenz ty om också Preussen ansåg sitt intresse fordra höga tullumgälder, så kunde dock ingen af de andra staterne tro, att de hade samma intresse, och derföre skulle det alltid blifva ett föremål för deras bemödanden att få tariffen nedsatt, såvida en och sama tariff skulle gälla för alla. — Efter nåova ytterligare anmärkningar af Lord Palmerston, bifölls Hr Robinsons motion. I en följande session. föreslog en af Underhusets ledamöter, Hr Buckingkam, att afskaffa den vid Kongl: flottan brukliga matrospressningen. Han framstäilde allt det vederstyggliga i detta sätt att bemanna fartyg, och visade huru oförenligt det var med Engelska konstitutionen, som försäkrade hvarje Engelsman, utan undantag, om åtnjutande af personlig fribet. Matrospressningen vore så mycket orättvisare, som den framskridande civilisationen redan för lång tid tillbaka befriat den öfriga befolkningen från personliga servituter, och dessa ännu blott tryckte de Engelske sjömännen. Redan år 1728, ueder Georg II:s regering, hade förslag blifvit gjorda att afbjelpa detta onda, och de hade sedermera. vid flere tillfällen blifvit förnyade, fast utan verkan. Tjenstgöringen på kronans fartyg vore ganska sträng, och blefve genom tvånget ännu odräghigare, så att vid utbrottet af ett krig alla sjömän, så mycket som. möjligt, sökte aflägsna sig från bamnarne, och man blefve derföre nödsakad att äfven pressa folk, som alldeles icke förstod sig på sjöväsendet. Det vore: klart att tjensten derigenom skulle lida, i synnerhet då rymning vore: den vanliga följden af tvång. Derföre hade också alltid de utmärktaste sjöbefälhafvare, en Collingwood, en Nelson: m. fi. förklarat sig emot malrospressningen. Talaren trodde att genom: premier och förhöjning af matrosernes solt, dessa lättast kunde förmås att utbyta tjenstgöringen. på hantelsflottan mot den på örlogsskeppen, och föreslog alltså att Huset målte taga åtgärder till matrospressningens afskaffande. Första Lorden af amiralitetet, Sir J. Graham, satte sig emot motionen, hvilken han ansåg hvarken vara af nödvändigheten påkallad ej heller i andre afseenden lämplig, och trodde Klart ckalo Astodkomima miassneie I kronans