TIGGAREMÅL. Inför den korrektionelia polisen i Parvis uppfördes nyligen följande tiggareseen: Först visade sig derstäides Enkan Aniet, ett långt, masert och. gulblekt beorangel, hvars benbyggnad tycktes knarra vid hvarje rörelse, stödd på tvenne kryckor och helt och hållet svartklädd, och frammumlande, med ihålig stämma, förbannelser öfver stadssergenterna, som vågat bära hand på henne under det hon skötte sitt yrke. Polisembetsmanrien.: Hon tiggde, och det kallar hon att utöfva sitt yrke. — Fnkan: (vändande: sin rosenkranls) Ack, min Jesus! Ack heliesa jungfru Maria! IHvad skall en sådan sonr jag då göra på ålderdomen? — Embetsm. How borde väl kunna få något annat yrke. För öfrigt är hon iniet obemedlad, ty man har hos henne funnit en ränteobligation på 4600 francs: årligen. Enkan. Ack, hvad kan man i Paris: uträtta med fattiga 400 francs om året? — Em basröst bland åskådarner det gör likväl 20 Sous om dagen, ochär intet så dumt att ha. — Tisgerskan, med sina 400 francs inkomst, Bluf dömd. till S dagars fängelse: : Nu: framirädde: em litem gubbe, oaktadt sim