Aftonbladet – 26 augusti 1833, sida 2

täfven för den Svenske Läsaren; och hvaraf vi derföre i korthet skola lemna en öfversigt. Ibland de mest intressanta af Stortingets handlingar, är betänkandet till Stortinget i följd af Stads-Råds-Protokollernas revision. Den härtill förordnade Komitgen har med serdeles noggrannrhet upfattat sina: anmärkningar under några och tjugu serskilda S5, samt utför ligt motiverat sin tanka, i hvad mon Regeringen i det ena eller andra fallet öfverskridit grundlagen eller de af Stortinget bestämda anslag. Likväl har Komitcen för de flesta fall icke ansett anmärkningarna föranleda någon åtgärd af Stortinget, enär Komiteen i allmänhet vitsordat Regeringens omsorg att. följa grundlagen och icke vika ifrån hvad Stortinget beslutat. Ibland de omständigheter, hvarvid Komitcen fästat sig i afseende på grundlagens öfverskridande, har i synnerhet varit, att åtskilliga ärender, särdeles utnämningar till embeten, blifvit i Stockholm afgjorda af Kongl. Maj:t i tvänne Norska StatsRåds närvaro, utan att den Norska regeringen furut haft tillfälle att deröfver yttra sig. Den 1 Augusti inkom till Stortinget betänkande af en särskildt vald Komitd, bestående af Representanterne Holst, Fouchold, Foss, Haagenstad, Heyerdahl och Ueland, angående en kunglig proposition och en enskild motion rörande anslag till fortsättande af den påbegynta byggnaden af ett tungligt slott i Kristrantia. Stortinget hade vid denna Komites tillsättande ultryckligen ålagt Komitden, att taga i specielt öfvervågande, hvilka säkerhetsmålt borde träffas, på det att det projekterade arbetet verkligen måtte blifva utfördt för den dertill bestämda sumrman. För att fullgöra detta updrag har Komitcen först framlagt en sammandragen historisk recit om hvad som 1 detta ämne passerat och blifvit beslutadt ifrån. och med 1827 års Storling. Nyssnämnde Storting hade uti ett underdånigt utlåtande af den 19 Juni 1927 utvecklat skälen, hvarföre det icke ansåg sig kunna beviija någon summa till for tsättning af den :korgl. slottsbyggnaden, och hvilka hufvudsakligen bestodo deri, att, enligt de Stortinget förelagda planer, hela kostnaden af företaget skulle upgå till en summa af 630;000 Specier och möjligen ännu högre, då planen och förslagerna funnos mindre bestämda, och icke tilläto att se någon. slutlig gräns för utgifterna. Vid detia förhållande. i förening med dåävarande svåra handelskonjunkturer och statskassans högst inskränkta resurser, ansåg man: rättast att tills vidare låta arbetet afstadna, för att dymedelst se detta för nationen i så många hänseenden vigliga företag ledt tillbaka på en väg, på hvilken det blefve möjligt, att utan allt för svårt tryckande bördor se nationens allmänna önskan upfylid, alt kunna. tillbjuda