nn nn Rn nn rn RA ronevs betjening, som kunnåt fått uppdrag att tukta den aflidne munkens öfvermod, Han utförde deana plan med mycken skicklighet och återvände till klostret utan att ha väckt någon, Men den hämnande oto, som vakar i brottslingarnes hjertan, hade bemäktigat sig Morvel och stört havs sömn; och under det han hvilade på sitt läger, nörde han tydligt det buller Roland förorsakade, när han nedlade liket framför trappån. I förmodan att det vore munkarne, som sökte mördarere, skyndade han att uppväcka Sygt:yg, som sof tungt, samt befallde honom oförmärkt smyga sig långs efter slottets och klostrets byggnader och lyssna vid fönster, dörrar och andra öppningar, för att utforska om den döde blifvit upptäckt vid foten af altaret. Den trogne tjenaren beredde sig att skyndsamt och oförskräckt uträtta detta uppdrag; men återkom. snart, blek som döden, med vild uppsyn och dairande lemmar. Som han stod länge, utan att kunna framföra ett ord, förmodade Morvel att han sett alla klostrets munkar rusa ut från sina celler till altare! för att med alla vanliga formaliteter bannlysa brodren Swithins mördare. Men Sygtryg lät honom förstå, att han icke sett annat än den dödes vålnad som gick igen och låg på knä framför slottstrappan. i I detta okunniga tidehvarf troddes verldens asynliga invånare oftare ha visat sig: för de dödliges ögon än 1 sednare tider, och att på deras sinnen ha utöfval cn stur uch försSkracklig makt. Morvel, som mången gång under fäderneslandets baner stridt mot mera kroppsliga väsenden, gick utan. fruktan ut på trappan, åtföljd af sin darrande tjenare, hvilken har förebrådde dess rädsla. Men då ban tydligt såg den strypta presten ligga framför sig med stirrande ögon och vidöppen mun, intogs ban af bestörtning och grubblade öfver följderna af dess återkomst till jorden, huru han i detta fall kunnat komma öfver klostermuren, samt orsaken, hvarföre han återvände till ett ställe, som för bonom varit så olyckligt. Då han emedlerted fann honom stel och kall, sade han tilb sin tjenare: hvilken -den makt än må vara, som öfverlemnat den olyck lige i våra händer, så måste vi för hvad pris som hälst göra oss af med honom. Du känver Percys häst, den vilda hästen som jag tog i slaget vid Standard; han står stilla i stallet; om du kan binda munkev väl fast på , den vilda hästen, så skall han innan kort vara i Northumberland, Det: är nog att släppa lös hingsten; ingen skall våga taga fast honom, Påkläd den döde munken en fullständig rustnivg, på det att om någon får se honom så utrustad, han, må taga honom för en tapper riddare, hvilken begifver sig till det tornerspel, som i dag skall hållas. på slottet Turnberry.? . Hästen var spart sådtad , och munken ikläddes ep! pantsärskjorta, en lans fästades vid stigbygeln och handen: och kroppen fastgjordes mycket väl i sadeln. Porten öppnades, vindbryggan nedfälldes och hingsten rusade i fullt galopp framåt vägen.