i denna förisade natur, och min stämma gjorde på mig sjelf ett högst eget intryck. Jag började att känna en hemsk bäfvan. Vid pass kl, två. ljusnade det mot öster Med de första solstrålarne började modet återkomma. Solen gick upp och kämpade mec molnen, som betäckte Mont-Blanc; jag hoppades alt hon skulle förskingra dem, men emo! kl. fyra blefvo de ännu tjockare, solen förlorade sin kraft och jag insåg, att det skulle blifva mig omöjligt komma längre den dagen Men för att icke helt och hållet hafva gåt! förgäfves, företog jag mig att undersöka trakten; jag tillbragte hela dagen med att vandra omkring på glaciererna och uppsöka de bästa vägarne, Då aftonen och dimman återkommo, steg jag åter ned till. Bec-å-IOiseau, der natten fann mig. Jag tillbragte denna bättre än den föregående, emedan jag icke behöfde ligga på isen och kunde få sofva litet. Stelnad af köld uppvaknade jag, och så snart dagen bröt in, gaf jag mig åter på väg till dalen. Först i byn La Cöte upptinade mina kläder. Jag hade icke gått hundrade steg från de sista husen i byn, då jag mötte Francois Paccard, Joseph Carier och Jean Michel Tournier; de hade sina -stafvar, sina renslar och reskläder. Jag frågade dem, hvart de ämnade sig, och de sade att de skulle gå för att se efter några killingar, som bönderne gifvit dem att uppföda. Som dessa små djur knapt kosta fyratio sous stycket, så misstänkte jag att de icke sade sant, och kanhända ville försöka hvad som icke hade lyckats mig, isynnerhet som Hr Saussure hade lofvat en belöning åt den, som först skulle bestiga MontBlancs spets. En och annan fråga Paccard gjorde mig om något ställe på Bec å lOiseau, der man kunde ligga öfver natten, bekräftade min misstanka. Jag svarade att allt var fullt af snö, och att jag ansåg omöjligt hvila öfver der; jag såg, huru de vinkade åt hvarandra, men låddes om. intet. Sedan de rådgjort med hvarandra en stund, föreslogo de mig ändtligen att göra dem sällskap upp till bergspetsen; det var jag strax med om, men jag hade lofvat min hustru att komma hem och ville hålla ord, Strax ilade jag hem, för att be henne icke vara orolig, bytte om strumpor och stöflar samt tog litet matsäck med mig. Klockan elfva på aftonen bröt jag åter upp utan att hafva sofvit en blund, och kl... ett träffade jag på Bec å FÖiseau mina kamrater, fyra timmars väg nedanför det ställe, der jag natten förut hade hvilat.. De sofvo som murmeldjur; jag väckte dem, på ögonblicket vero de på benen. och vi satte oss alla i marsch. Den dagen gingo vi öfver :Taconnay-glacieren, stego upp ändä till Grands-Mulets der jag hade tillbragt en så svår natt, selan togo vi af till höger och kommo ungefär el. 3 upp till Dom du Gouter. Redan nedanför Grands-Mulets hade en af oss, Paccard, tröttnat och lagt sig att hvila på en af kamraternas rockar. Då vi uppnådde spetsen af Dömen, sågo vi rågot svart trefva omkring på Aiguille du YAntap utan mit ev lunda unvnsthilla am dat