i detta rum bodde fordom den sista Stuart, ! den siste, som beträdde sina faders jord, här bodde han, då han, olycklig och öfvergifven flydde för sina segraude fiender. — Olycklige Carl Eduard? ropade gubben, döljande sina tårar, men likväl lyckligare än jag här, ty du var likväl på dina fäders jord — Än ni! ropade: Skotten, hvilken det på en gång for som en biikt gerem själen, Ni är då Car! KX? Icke sant, Ni är det? — Jag är det. — Ack så tig då in i detta rum ! sade laedtmanonen, i det ban föll på sina knän, här är nyckeln till detta rum, som blifvit helgadt genom olyckan och som ingen fot beträdt sedan den sista Stuart. Min faders avrde blickar välsignande ned på mig! — och Carl X betrödde det tysta, på 36 år aldrig öppvade rummet, och tillbragte, betagen af djup rörelse, en lång och sömnlös natt i sar ma säng, som sista gången tjeut den olyckhge Stuart till Lvilostad på bans fäders jord. (Der Karlistiska tidningen har glömt att omtala , huru ett rum iett bofälligt bus sett ut, som på 86 år ej varit bebodt, eller ers öppnadt, och huru det bekomroit den förnäma gästen alt der tillbrirga natten). rear fö gg fees mc ser REN RR ERAN ISS CR TAR SA FR DR NE RR SÖ nn