det är dog 1 Nonstantmopel, utmärker sig gerom sin sköna form och den rikedom man slösal derpå. Tjugu, efter Europeiskt bruk, hviti klädda matroser rodde slupen med en förvånande hastighet. Sultan bar en grön FHarvani (en slags slängkappa, som räcker ned till knäet) med ståndkrage, rikt broderad med guld och prydd med diamanter. Så snart han stialt i land, satte han sig tll häst och begaf sig till stället, der tropparne voro upp ställde, åtföljd af en talrik och lysande svit, hvari alla vationers mest glänsande civiluniformer skiimrade vland de Ryska, Turkiska, Franska och Engelska militär uniformerna. Våra troppar emottogo Sultan, liksom första gången, med vanliga militära ärebetygelser och högljudda burrarop. Sedan han skridt ridit förbi fronten, begaf han sig till den kulle, der Turkiska kavalleriet jemte de Ryska tropparne står, och hvarifrån man kan ötverse en stor del af slätten. Två tält voro här uppslagne; det ena för Sultan, det andra för medlemmarne af diplomatiska korpsen. Sedan Storherrn stigit af hästen, och innan han inträdde i sitt tält, samtalade han en lång stund med de utländska ministrarve och frågade ibland annat, huru deras respektive monarker befunno sig. — Så snart Storherrn inkomnmait i tältet, började exercisen, men kunde, för den starka hettan skull, icke fortsättas länge, ehuru soldaterna voro utan renslar. Begge bataljonerna formerade en linie, och delilerade förbi Sultan, med sina två kanoner i midten, bildade kolonner, quarre, och derefter åter en front i två linier, den ena hataljon hakom den andra; derpå utsändes jägare, alt rekognoscera. den supponerade fienden, och öfningen slutade med en af taktmässiga kanonskott afbruten löpeld. Från kullen var anblicken af det hela obeskrifligt skön. Man föreställe sig en militäröfning på en slätt, betäckt med en otalig mängd åskådare af båda könen, af alla åldrar och nationer, der man i brokigt byimmel såg Tarkar, Armenier, Franker, Bulgarer och Greker i sina olika nationaldrägter blandade om hvarandra, och grupper af Ryska och Turkiska soldater, hvilka lemnat sina tält för att betrakta skådespelet; öändtligen på sluttningen af kullen Sultan sjelf, omgifven af Turkiska stordignitärer och medlemmar af den diplomatiska korpsen, 1 de rikaste, mest oa uniformer; man föreställe sig allt detta tillsammans, och man har ändå blott en svag föreställving om den sköna, sublima anblicken. — Gref Orioff, som under exereisen qvarblifvit på slätten, begaf sig till I Sultans tält för att underrätta hosom att den siutat, hvarpå Sultan red ned i dalen, för att se tropparne defitera och återvända till lägret. I Derpå besaf ban sig Ull sin kiosk, lät presentera för sig ordonnanvserne vid alla. regementerna och kossackkorpsen. Sedan hån i en privataudiens tackat gref Orloff och ännu en gång inlåtit sig i samtal med de främmande ministrarne, satte han sig till häst och återvände till stranden. Knapt hade han stigit om bord på sitt ångskepp, som ulmärker sig från andra derigenom alt skorstenen är hvitmålad, förrän en salva af kanonskott icke allenast från de Ryska, Engelska och Franska fregatterna, utan äfven fran hela Ryska eskadern, som låg icke långt j 1 ( å —-— —— p— — -— DN -—