Gossen Söderberg utvisades till Rättens förnak, hvarefter Gossen Berggren, hväken vid örhöret inför Kongl. Öfver-Ståthållare-Ewmbetet för Polisärenger beköut sin delaktighet uti ofvanberörde stöld, tillsades att afgifva en sannfärdig berättelse om förloppet vid tillfället, dervid Berggren anförde: att han, som bott hemma hos sin moder uti ett hus vid Kocksgatan här å Söder, Fredagsförmiddagen den 31 sistl. Maj gålt ut, i alsigt att, i sällskap med andra gossar, genom lek fördrifva liden, och genast råkat sin broder, ÅkareDrängen Nils Wilhelm Berggren, med hvilken han följt till de såkallade Stadens Berg, devifrån Söderberg, med hvilken Berggren ägt bekantskap, ropat åt honom att komma till sig: att Berggren sådant efterkommit samt någon stund tillbragt tiden med hvarjehanda lekar, till dess ett åkaren Andersson tillhörigt Kokreatur, hvilket Söderberg halt uppdrag att vakta, nalkats fönstret till ett hus, der hustru Påhlson bodde, och bredvid hvilket hus en grind, som ofta är öppen, ledde åt gatan, hvilket gifvit Berggren och Söderberg anledning att närma sig till huset, för alt drifva kokreaturet tillbaka: att emedlertid Söderberg nalkats ett af fönstren till huset, samt senast derefter underrättat Berggren, att ingen vore hemma, och att det vore lätt att åtkomma hvarjehanda af de i rummet befintliga saker, hvarefter Söderberg sönderslagit en ruta och uppmanat Berggren, som är längre till vexen, att med handen försöka aflyfta haken till fönsterposten, hvilket Berggren gjort, hvarefter han, Berggren, krupit in genom fönstret och i rummet Ullgripit ett skrin samt en mängd i cummet befintliga persedlar, hvilka sednare han nlagt i 2:ne knyten, som har öfverlemnat till len utanför fönstret väntande Söderberg, hvarefter Berggren åter genom fönstret utkrupit ur ummet: att genast derefter hade Söderberg ndrifvit kokreaturet i Åkaren Anderssons stall, jämt gemensamt med Berggren begifvit sig bort, dervid Söderberg burit skrinet samt Berggren le 2:ne knytena: alt de skilt sig från hvaranIra å Tjärhofsgatan, då Söderberg, som benållit skrinet, sagt att han skulle gå till sin roder, som vistades vid Fegelviken, men alt 3erggren åltervändt tll de så kallade Stadens Berg , der han bakom en sten undangömt det törre knytet, men lagit det andra med sig, afsigt alt lemna det i förvar till en hustru, ned namnet Strömberg, med hvilken Berggren gt bekantskap: att, innan han bunnit till hutra Strömbergs hemvist, hade han, Berggren, nött henne och öfverlemnat åt henne knvyct, utan att uppgifva på hvad sält han åtommit det, hvarefter Berggren, klockan uncfär 3 ce. m., gått hem, samt, sedan khan kaffat sig något att förtära, åter begifvit sig it, för at vid Tegelviken uppsöka Sölerbergs broder, hvilken den dagen varit ysselsatt med att köra grus: att vid Tjärhofs var dessa angifvares vittnesmål om barnens såkallade otvuogna bekännelser, hvarpä de fälldes åt saken. En besynnerlig kontrast företer s:g emellan utgången af detta mål och Coellapctadtod as ock an cam vid camma Ratt Bl