förmått på en gång medlaga, skall bland anpat tillgripit 6 par sämre thekoppar, och qvarlemnvat 6 par grannare med inbirändt guld försedde hustru Asplöf vllhörige, tbekoppar; äfvensom ett par gamla skor skall blifvit tillgripne, men ctt par nya qvarlemnade, likasom det icke lärer låut sig göra, att från fönstret till bordet oskadde lyfta der befintlige blomkrukor, utan att fönstret varit öppnadt, och hvilket sf förr uppgifne orsak icke varit för konom möjligt: likaså tvidar jag på att han, såsom alldeles okänd uti det huset, kunnat vara så förståndig alt han kunnat gå i sängen och der uppsöka nyckeln till dragkistan; detta i föreving med den omständighet, att ivgenting bvarken af min son eller den andra med honom gemensamt häktade kunnat återställas eller ens uppgifvas hvar det finnes, hoppas jag skall stadga Högtärade NRälterns öfvertygelse, det desse barn icke hvarken begått eller kunnat begå ofvabnämde brott. Besyunerligt förefaller det mig, att Hustru Asplöf, hvilken äger ofvannämnde Egendom, kl. ungefär half 12 f. m. hemkom och genast upptäckte, att fönstret till C. Schybergs rum icke allenast var sönderslaget utan jemväl öppet stående, men derå icke gjorde någon anmärkning, eller den minsta min till anmälan, förrän kl. half tll 2 e m., då hon först skall anmält förhållandet för ett barn, som hon mött på gatan och derefter på en i grannskapet varande krog ytterligare omtalat. händelsen, under uttryck det hon trodde det varit tjufvar. Stock-holm den 13 Juni 1833. Anua Berggren. Sjö-. manshustrin Efter ofvanintagne skrifts uppläsande, anmärkte Uppsyningsmannen Påhlsson, att IJustru Berggrens uppgifter icke förtjena trovärdighet, helst hon uti en rågskorpa, som hon skiekat till sin son uti häktet, inlagt en billet, deruti hon anmanat honom, att neka till silt brott och icke omtala hvarest de stulna persedlarne vore förvarade; bvarjemte Påhlsson anhöll att ägarinnan till den fastighet, der Påhlsson bor, Hustru Asplöf, som tilläfventyrs kunde meddela någon upplysning, mätte tillika med Åkaren Andersson, Hustru Strömberg, anklagade gossen Söderbergs broder samt gossen Rydman till någon annan dag kallas. Hustru Berggren kunde icke bestrida, att hon till sin son afsändt en billet, men påstod att densamma endast innehållit moderliga förmaningar, att ej dölja sanningen och icke på sig bekänna något brolt som han icke begått. FT anledning af Påhlsons anhållan, lät Rätten med vidare förhör i detta ransakningsmål anstå tll nästa Thorsdag den 20:i denna månad, hl. 10 f. m. tll hvilken tid hustru Asplund, Abaren Andersson, hustrun Strömberg och ÅKaredrängen Söderberg samt gossen Rydman skulle kallas. i Ofrige vederbörande afträdde, men Berggren och Söderberg återfördes till häktet. (Forts. e a. 8). RECENSION. Berättelser ur Svenska Historien, af And. Fryxell. Sjoekte delen.