JW adstena d. 2 Juli. Aftonen d,. 2 sistl. Juli, var klar och lugn, icke en-fläkt märktes isluften, ej ett löf rörde sig på träden, Wettern låg som en blank speget, och ögat fägnade sig åt den sköna anblicken. Tvenue båtar rodde ut från NWadstena, hvarje droppa från årorna spridde sina cirklar omkring båtarne, och der vackra vikens: stränder, samt staden med sitt slott och sina torn speglade sig uti den kagna glänsande van. Båtarne hade redan hunnit långt utom Östnäsia udde, och rodden gick ännu lika tyst och angenämt. Här kunde ingen ana att stormen blott var rågra ögonblicks väg borta. Mot elfva uppsteg ett moln i Nordost, och hastigt framstörtade en orkan som upprörde vattnet i skyhöga vägor. De små båtarne vräktes emot ett skär Radbandet kalladt, oc! nio personer blefvo dödens rof. De voro bönder fråv Westergötland; men en passagerare, som var dem följaktig, räddade sig genom simning, tillika med ex annan ännu okänd. Fem voro i Lördags afton funne och de andre sökte man. Ilningen kom så bastigt, alt på ett större fartyg, som lastar 800 tunnor, skeppsfuolket som genast märkte molnet och misstänkte faran, icke hann refva storseglet, eom Var wpphissadt till torkning, mer än till hälften, då orkanen bortförde den andra hälften. Blixt, bagcl och ett dunder som liknade hundrade vagnars rullande väckte fasa och förskräckelse. I hamnen skedde ej skada af betydenhet.