Men allt, som i denna fråga vore nödvändigt, vun-: nes orå staten finge rättighet att upplösa och förbjuda vissa föreningar, och det i lagen skarpt och noggrant bestämdes, huru de föreuvingar skulle vara beskaffade, som på detta sätt kunde upplösas; då kände statsbir garen hvad han behöfde veta, och kunde icke undskylla sig med okunnighet. Det linnes, sade talaren, ett medel, som erbjuder det bästa skyddsvärn emot alla i mörkret smygande försök att undergräfva ordvingen och förlama statens makt. Detta medel är offentligheten. Ju mera offentligt allt tillgår, ja mindre den fria utvecklipgen hämmas genom orättvisa inskränkningar, desto mindre fara är förhanden. Regeringen finner då det största och trognaste slöd i folkets oförderfvade sinne, 1 alla förståndiga medborgares vilja, som hafva lika intresse med henne, och hata och förfölja alla brottsliga bemödanden. Offeutlighetens ljus likvar solen då den förjagar dimmorna3; den skingrar och gör till intet de sträfvanuden, som endast blifva betydande och farliga då de smyga ikring i mörkret. Debatten, som följde på detta tal, synes hafva varit ganska vidlvftuis, och är ännu ej meddelad till slut i det blad, hvarur vi hämtat fZr ålitterinaters yttrande; men af en annan tid ning finna vi, att regeringens proposition gåt! igenom i kamaren, så att tillvaron af hvarje förening i Baden för politiska ändamål, ehuru lofliga och nyttiga de än må vara, numera helt och hållet beror af regeringens goulycke.