Aftonbladet – 8 augusti 1833, sida 1

Ta lington, för att rådpläga om sättet att bu tillväga. Lord Lyndhurst, som var i emmbetsförrättningar i Norfolk, kom 1 största hast ull staden, för alt vara pDärvarande då minan skulle springa. Biskoparne drogo till sig alla förstärkningar de möjligen kunde disponera öfver; endast den protestantiske erkebiskopen of Dublin och biskopen af Chichester voterade med ministrarne. I Underhuset har billen em Judarnes emancipation fått tredje läsningen, med 189 röster mot 92, äfvensom den om Ostindiska kompanpiet gått igenom kommitda, och skulle d. 26 Juli läsas för tvedje gången. . I billen om negerslafveriets afskaffande har, med ministrarnes begifvamnde, den förändring skett, alt den tid af 12 år, som nesverne skuile arbeta för sina herrar innan de försattes fullkomlig frihet, blifvit inskränkt tiHl-7: En sammankomst skulle d. 27 Juli: hålläs under Hertigens af Sussex presidium; för att votera en tacksägelseadress till amiral Napier; och öfverenskomima om en belöning åt honovi för de tjenster han gjort alla dem, som äro intresserade i handeln på Portugal. Såsom sjelfva fältropet till de konservativas anfall mot Irländska kyrkoreformbillen förtjar nar det tal att meddelas, som Hertigen af Wellington höll i öÖfverhuset, sedan grefve Grey, på sätt vi nämmt i Nir 176; öppnatrdebatten öfser billen, Han yttrade sig hufvudsakligen på följande sätt: ot : , Om jag vid anförandet af degrunder, på: hvilka jag tänker stödja mitt votium, också gerna vill efterkomma det. ofta -upprepade. rådet, att afbålla mig ifrån allt tal i vredesmode, så är det mig dock omöjligt, att låta några af den ädle grefvens (Grey) anmärkningar passera utan svar. Han har yttrat sig, som om hvad jag en gång sagt rörande våra nuvarande ministrars politik, hade afseende på parlamentsre formen. Men J, mina Lorder! skolenr göre mig den rättvisan erkänna, att sedan reforms billen erhållit kraft af lag, har jag icke en enda gång nämnt densamma i detta Hus: Sedan billen gålt igenom, har jag ansett för min pligt att underkasta mig densamma, och göra allt hvad i min förmåga stod, för att befordra dess verksamhet. (:) Den ädle lorden har iganska starka och bestämda uttryck sagt, att han ansåg parlamentsreformen blott såsom ett medel. till målet. Huruvida det lyckats honom ett bibringa Hans Maj:t samma åsigt, vet jag ej. Men. det vet jag, att under ett reformeradt, lika. väl sem uoder ett oreformeradt parlament, har. folket alltid samma anspråk, att lagarne måtte:äga till syftemål hela samhällets bästa. Det är parlamentets pligt, det är hvars och ens pligt, som föreslår nya åtgärder, han må vara ledamot af parlamentet eller ej, ait betinka, att Brittiska statsförfattningen icke blott: är ämnad att tiena till skydd för hf och frihet, utan äfven: till dt eddt för eocenctom Och tillåten mig anmär