j UTRIKES. ENGLAND, Till den förut meddelade underrättelsen om ministerens pederlag i Öfverhuset vid voteringen öfver en klausulaf Irländska kyrkoreformbillen, få vi tillägga, alt Grefve Grey dagen derpå förklarat, att han icke ansåg det amendement erkebiskopen af Canterbury föreslagit, och Huset i komit bifallit, vara af den beskaifenhet, att han deraf funne sig föranlåten inställa den vidare diskussionen öfver billen. Han förbehöll sig deremot, att när berättelsen öfver komitens förhandlingar komme att uppläsas i Huset, få inkomma med ett amendement af motsatt riktning med det, som blifvit antaget, såvida han ansåg en sådan åtgärd a! omständigheterne påkallad. I fall åter Huset alnge in på någon förändring, som satte sjelfva hilicns hufvudprincip i fara, så såge sig grefven nödsakad att låta billen falla. Att han i sådant fall äfven måste resignera följer af sig sjelft, då man besinnar hvilken högst vigtig del al de utlofvade reformerna denna bill utgör, och grefven omöjligen kunde stanna vid statsrodret sedan det visat sig, att han icke förmådde bringa de förbättriogar till verkställighet, för hvilkas befrämjande han blifvit ditkallad af allmänna rösten. Man finner således att ministrarne, till en början och innan andra mesyrer påtänkas for alt bringa Lorderoe till förnuft, ämna i Öfverhuset försöka samma utväg, som begagnades i Underhuset i frågan om malltaxan: neml. att 3enom elt senare votum få ett föregående uppbäfret. Emedlertid fortgick diskussionen öfver bilien, och allmänna uppmärksanheten var i hössta grad spänd på utgången. Det: berättas att veckan innan de konservatrma vunna denna seger, höllos dag och natt sammankomster, än hes Hertigen al Uwnberland än hes Hertigen af Wel