Aftonbladet – 7 augusti 1833, sida 3

raturen för hvar och ev utstakat — Det är nemligen de ärftliga företrädena, som ej mera harmoniera med seklets åsigter;y — det må vara en outgrundlig försyns prerogativ, alt få skipa rättvisa, att den oförskylte i tredje och fjerde led belönas för stamfadrens förtjenster; vi menniskor älska en rältvisa som, orm ock i grunden icke olik den förstnämnde, likväl mera åskådligt erinrar om samhandet emellan förtjensten och dess belöning. Vidare fordras, att icke odlingens behof af välstånd bliv ovppfyldt genom öfverdrifea pålagor, som under ständigt nya former och anledningar utpressas, samt all skatterna icke användas i motsats till tidens anda eller till hämmande af civilisalionens framsteg och således till folkens förderf: — med ett ord, de vilja icke lemna sitt suld för att återfå det förädladt till bojor. — 3e der ungefär en gryende civilisations önskvingar, och hvilka en gång, fastän kanske sent, skola uppfyllas, emedan de oaflätligen yrkas av det allmänna förnuftets röst, som börjar Jjuda från ena ändan af den civiliserade VvVerlden till den andia; — en röst som man nu mera mnästan endast från hofvens salar söker utestänga, ehuru den utanföre dånar, så alt konungaborwerne skakas i sina grundvalar. Men dessa önskvingar äro med få undantag icke regeringarnas; tvertom önska de motsatsen; ty endast genom förqväfvande af dessa frön till (örbättringar, som Försynen nedlagt hos alla menskliga väsenden; — genom denna dödsstill-het som de kalla folkens lycka och lugn; — senom tyngden af dessa aristokratiens, ståndsindelningarnes och skrå inrätltningarnes bojor, som de kalla samhällsband; — genom dessa fördomarnas och vidskepelsens bindlar, som ti!lrycka sig väldet i religionens namn, genom nutsträckande eller tillbakahållande af derna 2udomens gnista, förnuftet, hvilket de kalla sjelf viskhet; — med ett ord, endast genom detta moraliska prohibitiv-system hoppas de kunna bibehålla sin oinskränktbet och afvända den republikanism, hvartill alla våra samhällsförbättvingar sträfva, och hvilket mål en gång i tidernas aflägsna fjerran måste uppnås. Men hurw uppresa en dam, som kan motstå tidens och civilisationens svällande flod? Genom skäl och bevis? Ack nej! ty skälen och bevisen stå redan i civilisationens leder; det kan derföre endast ske genom de blinda eller: döda massornas mängd. Af alla Europeiska stater är åter Ryssland den som är mest massa och minst lif; således är blott härifrån hjelp att förvänta. Den är väl endast ett palliativ, ett medel som blott kan fördröja, icke förhindra vår verldsdels en ancipation; men regeringarne Ikna i detta fall ruinerade individer, som, för alt hjelpa sig ur ögonblickets förlägenhet, icke draga i betänkande att kasta sig 1 händerna på ockrare Kejsaren i Ryssland, som af alla Europeiska herrskare kan disponera största antalet af blinda verktyg för sin vilja, är således en Messias för alla suveräner på kontienten; hans framgång är deras; och med lika stora resurser skulle Don Miguel vara detsamma. Frankrike representerar Europas själ, Ryssland dess kropp; och evdast de materic!ta