Aftonbladet – 7 augusti 1833, sida 3

Uuillredsstalide. (allsunnig Askaädart) (Insändt). DEN NYARE TIDEN OCH RYSSLAND. Flere politiska författare ha!va redan gjor! en anmärkning, som väckes vid första ögonka stet på den politiska ställningen i Europa, nemIgen huru nära dess regeringar släta sig till Hyssland, — äfven de som minst tyckas ägs anledning dertilll Förr hafva regeringarne allvarsamt croat sig öfver Rysslands tillväxt genom siva lyckiga krig, samt till och med byst en synbar farhåga, det idden om en unviversalmonarki från detta häll en gång torde realiseras. Plötsligt hav likväl denna fruktan uppbört, och insändaren är öfvertygad, att Ryssland icke vidare äfventyrar något särdeles motstård af de öfriga Kristna makterna, hvilket. i förbigående sagdt, är ganska kristligt och beskedligt, om just icke särdeles klokt. Det lönar mödan att ännu yttra några ord om de hemliga bevekelsegrunderna till ett handlingssätt, som nära liknar det bruk, skolungdomen fordomdags öfvade, då den sjelf anskaffade och förfärdigade sina ris. Veriden har i årlusenden varit försänkt i barbariets och vidskepelsens mörker; blott här och der har vetenskapernas fackla fått lof att up plysa några regioner af tankens rike, och derigenom har man först börjat få en tydlig föreställning om den afgrund, hvaruti menniskoförvuftet varit ianestängdt. Detta arma, misshandlade och instängda förnuft är dock lyckligtvis elastiskt; det låter blott komprimera sig till en viss grad; det liknar krutkraften, som ökas i förhållande till motståndet. Förra Franska revolutionen var dess första explosion. Sedan den tiden arbetar det cuppbörligt på att ytterligare gifva sig luft; det är en oaflåtligt verkande moralisk naturkraft, som bearbetar alla sinnen och som småningom öppnar, eller ålminstone vänjer dem vid den nva tidens fordringar. Hvilka äro då dessa läror, som vilja göra sig gällande, och hvilka den rådande Europeiska politken så mycket synes frukta? Är det laclöshet och våld? nej, det är tvärtom all:s likhet inför lagen, således realiserandel af all lags ideal. — Är det veligtonsförakt och sedetörderf? — nej det är deremot möjligheten af en innerliaz religiositet , men som endast kan uppkomma derigesom, att hvar och en får fritt värja den a religion, som häst öfverlygar honom: söledes upphäfvandet af statsrelrgisner och af ett politiskt presterskap, som i så många länder af ålder visat sig urarta till ett taskspelaresamfund, hvilket endast ifrån vidskepelsens ihåliga sloder låter Guds röst förkunna legitimitetens mysterier. Är det menniskoslägtets olycka och förnedring, som de nyp jolitiska apostlarne vilja utbreda? -— nej det är vårt slägtes frihet, välstånd och odling, med ett erd dess lycksalighet; och dertill fordras bland annat, alt folken, i skygd af de lagar de sjeifva stiftat, få, utan hinder af privilegierade klassers anspråk, utveckla sina krafter i de riktningar,